onsdag 17 augusti 2011

Äganderätt!

 Pga av diverse omständigheter tvingades jag att ge mina två hundar till foder för en tid då situationen krävde det, inget ja önskade men va tvungen att fatta det beslutet...Min ena hund Cira kommer tillbaka till uppfödarna efter överenskommelse tar dom Cira på foder vilket var tacksamt....Sen får ja ett mail om att Cira och en av gårdens andra hundar inte går ihop, så dom lämnade utan mitt samtycke vidare fodervärdsskapet till en annan familj och ja litade på deras omdömme och fatta att dom va tvugna till det....Inte förren långt efter får ja kontakt med den nya familjen via Anja och vi uppdaterar läget osv och allt lät bra....Tills det kommer fram att Cira köptes över en blocket annons av  Anja(!) Hon har mao sålt min hund utan nån som hellst rätt till att göra det och inte ett ord om det heller utan ja fick reda på det via dom nya värdarna att de köpt henne!...Och inte bara det! sen när ja konfronterar Anja skyller hon ifrån sig och kastar allt på mig! Påståenden att hon försökt få kontakt med mig både via telefon och internet  vilket är ren bull! enda ja fått var mailet om att dom var tvugna att lämna bort Cira till annan fodervärd men som i själva verket sålde hon Cira helt utan laglig rätt! KÄRRINGFITTA!.....

Nu sitter vi i ett döläge! Hon hävdar sin rätt o skyller på mig...Jag  vet och har papper på att rätten står fullständigt på min sida....
Jag bloggar ut hela Facebook konversationen mellan mig och Anja, inget är redigerat eller reducerat bla bla  så bilda er egen uppfattning..

Chatt Facebook  den 22 juli 2011
  •  Jimmy Gustavsson
  • Du kan ju inte sälja min hund! vad gör du om ja vill ha hem henne?
  • Anja Vikki
  • Menar du allvar?!!!!!! Du om någon har väl förverkat din rätt till henne. Vi skulle få betalt för att ta hand om henne och vi skulle hålla kontakten. Du varken ringde tillbaka eller svarade på sms under ETT ÅRS TID!!! Och ännu mindre såg vi till av någon ersättning för mat.
  • Anja Vikki
  • Varsågod! Snacka med din farmor och din mamma först bara. Det var de som såg till att hunden kom till oss och fick det bra när du ballade ur. Jag har kvar sms:en från din farmor där hon uttrycker sin stora tacksamhet att vi hjälper dem i en hopplös situation och att vi ska få ersättning etc.. Men har de ändrat sej o tycker som du nu så ses vi i rätten.
  • Anja Vikki
  • Micke undrar om du bor kvar på samma ställe för då kommer vi upp i helgen o tar ett snack i stället för det här jävla tramset
  • Jimmy Gustavsson
  • ja har alla papper på att cira e min så ja har rätt enligt alla distanser
  • Jimmy Gustavsson
  • du har ingen som hellst rätt att sälja min hund! ni tog henne på foder då ja låg på behandlingshem hade ja vetat att ni inte kunde ta henne hade ja tagit hem henne såklart! det ger er ingen rätt att sälja henne
  • Anja Vikki
  • Rätt enligt alla instanser. Ha ha. Och att du gett blanka faan i om hon lever eller är död i över ett år har ingen betydelse i rätten tror du. Jag försökte kontakta dej massor av gånger. dessutom tog vi henne inte på foder. Ni skulle stå för alla kostnader under hennes vistelse här och det ballade ur direkt.
  • Jimmy Gustavsson
  • du har inte kontaktat mig saen
  • sen så var överenskommelsen att ni skulkle ha henne under då jag var på behandling
  • intre att ni skulle få rätt att sälja henne
  • så ni e skyldiga mig en hund
  • Anja Vikki
  • Jag har visst både försökt ringa o skriva. Vi hade ett helvete här när Kira försökte döda sin morsa stup i kvarten och inte fick tag på dej. Efter ett halvår sket vi i dej Vi har inte gjort någon överenskommelse om att ha henne under någon behandling utan hon skulle få bo här tills vidare mot ersättning. Jag skrev även sms till din mamma som jag inte fick svar på samt försökte ringa henne en gång. Jag skulle aldrig lämna en hund till dej igen. Valpkullen du tog hade slutat i katastrof om inte folk ryckt in o hjälpt till. Det vet alla. Du är (ö)känd
  • Jimmy Gustavsson
  • haha menar du allvar i vad du skriver?
  • Anja Vikki
  • Du jag är inte på skoj-humör just nu. Om det vore nån stake i dej så skulle du vara tacksam o glad för att folk försöker hjälpa dej. Främst då din familj.
  • Jimmy Gustavsson
  • aa men du säljer inte min (MIN) hund!
  • Jimmy Gustavsson
  • sen vet ja inte vad du hört men menar du kullen med cira så gick den alldeles förträfligt bortsätt från magsår o slut psyke därav behandlingshem!
  • det här måste lösas på nåt sätt! ja kräver inte... cira ja kräver inte pengar MEN som det är så är det jag som är ägare till cira
  • o nån form av upprättelse ska ja ha!
  • cira är MIN
  • Anja Vikki
  • Det var ju ni som blåste oss. Det lät så bra och vi skulle få betalt bara hon fick va här. Vad tror du händer om du lämnar en hund på pensionat och inte hör av dej sen?
  • Jimmy Gustavsson
  • som du själv skrev i tidigare medelanden så var det min farmor som lovat ersättning och inte jag. har alla papper på hunden och står som ägare. därför kan ni ej frånta mig rätten till cira dom jag heller inte har krävt. men någon form av upprättelse är jag berättigad till. vad har pansionat med detta att göra?! detta handlar om att ni sålde min hund utan att prata med mig först! och jag finner inte detta vara ok. sen vad ni har pratat med min farmor om eller vad ni har kommigt överens med henne om är oväsentligt, då det heller inte är hon som står som ägare på henne! och vad tror du händer om man tar exe. andras grejer och säljer? nu i detta fallet finner jag det vara värre då hon är en del av min familj och ingen tillhörighet.
  • Anja Vikki
  • Då får du väl göra upp med din farmor och mamma då.. De hade haft henne ute hos nån i Motala i två veckor som inte klarade av henne och hade ingen aning om vad de skulle göra med hundstackarn. Tro inte att vi tyckte det var kul att få hit henne. Vi gjorde det för att hjälpa till och något sådant kommer aldrig att ske igen. Trodde du var en vettig människa men ack vad man kan bedra sej. Och du skulle komma hit och hälsa på och bla bla bla...snacka går ju...
  • Jimmy Gustavsson
  • vare sig det var roligt eller ej så ger inte det er rätten att sälja henne utan mitt godkännande. sen mina förhinder för att inte kunna hälsa på är min ensak, och också orelevant i det hela. för nu är diskutionen att ni sålde henne utan att få ett godkännande av ägaren, de vill säga mig. jag är jätte glad att hon har det bra nu, men det gör inte era handlingar i att sälja andras hundar mer ok! och det har inte med farmor och morsan att göra då det inte heller är dom som sålde henne, utan fixade med fodervärld. ni borde ha pratat med mig innan ni gjorde som ni gjorde, och kollat så att detta var ok eller om jag exe. ville plasera ut henne själv! då jag även har rätt till detta som ägare. relevant i det hela är att ni, utan att kolla med mig, sålde min hund som ni inte hade rättigheter till. och vad ni hade för uppgörelse med min farmor hör inte till historien då hon liksom min mor inte har ägandeskap till cira. nu är det tur att hon hamnade på ett bra ställe och mår bra, men det är fortfarande inte ok att ni tog er den friheten att sälja henne utan att ha pratat igenom det med mig först! och att få veta av dom som hon bor hos nu att dom hade köpt henne, gör juh inte saken mer rolig.
  • Anja Vikki
  • Har du nån aning om hur mycket ni är skyldiga oss för hennes uppehälle egentligen? Ta med mamma, pappa och farmor och kom hit så ska vi prata och reda ut alltihopa. Skriver inte en rad till nu.
  • Jimmy Gustavsson
  • har inte med att göra vad du och farmor hade för uppgörelse, för hon står inte som ägare till hunden. och något uppehälle har jag inte kommit överens om någonstans. saken är att ni inte hade någon rättighet att sälja henne utan mitt godkännande, och det har inte jag gjort till en försäljning. vad dom har med det hela att göra har jag ingen aning om då det är jag som står som ägare och de var ni som oberättigat sålde henne utan mitt godkännande. vad du har haft för överenskommelse med farmor och morsan får du ta med dom och inte med mig. då jag varken har hört eller gett godkännande till någon uppgörelse mellan er angående cira. och sakligen så har jag själig anledning att bli upprörd över att ni gjort på detta vis. och jag finner det vara orätt av dig att sälja henne utan mitt medgivande till en familj som jag är säker på köpte henne i god tro. och jag är jätte glad att hon har det så bra där hon är, men fortfarande så var det inte rätt av er att göra detta utan att prata med mig först...

    lördag 18 juni 2011

    Cira


    En uppdatering om min lille tikhund Cira som ja har på foder! Och det kan ja säga, hon kan få det inte bättre än där hon är! PÅ LANDET! Visst så saknar ja henne eller båda mina hundar men till vad skulle ja ta hem dom!?! storstad? Nej ingen miljö för en hund, dom ska va på landet där dom kan springa fritt osv....Har nyss fått kontakt med dom nya fodervärdarna och jag är nu helt övertygad att hon ska få stanna där hon är....

    Bifogar två nytagna bilder på Cira i sommargräset:)




    onsdag 12 januari 2011

    The first Pitbull comic.

    2005. The first PITBULL comic, as published in the Michigan Gargoyle.

    6 Reasons Pit Bulls Make Great Pets

    You are considering adopting or buying a dog, and one breed you are considering is a Pit Bull Terrier, or one of several breeds that are closely related to this breed. It is important that before you take any steps towards becoming an owner that you thoroughly research the breed so that you understand the challenges of owning this loyal, yet controversial breed.

    99% of issues that arise with pit bulls have to do with owners who are idiots. The truth is that this breed has many good traits. A super-dog, if you will. And although the media focuses on the negative aspects, in reality they can be awesome pets for the smart owner. Here are six reasons why:

    1. Pit Bulls are Affectionate Companions 
    Pitbulls are wiggly, cuddly, affectionate dogs. If you don’t like dog kisses then consider another breed, because most pitbulls love licking. The same goes if you have children and you don’t want them to be a regular target for face washes. Pitbulls are not aloof – they like to remind you regularly of how they feel about you, and in general this means a lot of tail wagging and kissing.

    2. Generally Healthy and Easy to Care For
    Yes, pit bulls require a reasonable amount of attention. They do not, however, need a lot of care. They have short coats and are normal shedders, and only need to be brushed semi-regularly.

    They don't tend toward genetic disorders like some other breeds, although they should be inspected at puppyhood for signs of hip dysplasia, but this is a good idea for most medium to large breeds anyway. Most pit bulls do not get larger than 50 to 60 pounds, although there are some larger sub-breeds. And as long as you exercise the dog regularly, a pitbull can be very comfortable in a small dwelling.

    3. People-Orientated, When Socialized Properly
    Pitbulls love people. Although this breed frequently gets a bad rap in the media, if you have ever met a pitbull that was raised by a loving, conscientious family then you will understand how much they like to be with people. The downside of this personality trait is that they can get overexcited when they meet new people, which is something that needs to be addressed through training and positive reinforcement.

    4. Pit Bulls are Loyal to their Owners
    Your pit bull will be you and your family’s best friend from the day you take them home to the day they pass away. While they will be naturally protective of their family and their property, because pitbulls are so people-orientated they do not make good guard dogs. Unless you just want them to smother intruders with hugs and kisses.
     
    5. Eager to Please
    A pitbull will always do it’s best to make you happy, as long as you are clear about what you expect from them. Many people will mention the fact that this breed is notoriously stubborn, but once they realize that you are the boss, they will work hard to ensure that you were happy with them. This breed can be challenging, and is not recommended for first time dog owners as you need to be comfortable and confident that you can handle the breed, otherwise they will pick upon the fact that you are less than sure of yourself.

    6. High Tolerance for Pain
    Sometimes presented as a negative trait, the fact that pitbulls have a high pain tolerance makes them exceptional family dogs. They easily (and happily) put up with the rough play of children without reacting. At the same time, pitbull owners may have to invest in prong collars, as the shoulder and neck strength of the pitbull means that sometimes an average collar will not do.

    It is important that when considering a pitbull as a pet that you carefully screen all puppies and adult dogs to ensure that they respond positively. Dogs of any breed that show fearfulness or aggression towards people or other dogs should be avoided, particularly as a family pet, unless you are willing to put in a lot of extra time and money into behavioural training.

    To be a successful and responsible pitbull owner you need to at all times have your pet under control. Dogs should never be left unsupervised with other dogs or children, and should never be allowed to roam off leash except in controlled dog-friendly spaces. Remember that as a pitbull owner you are charged with showing the positive side of this breed, so make sure that you always have a friendly and well behaved pet.
    www.pitbulls.org

    Myter & Sanningar...

    Nedan är en lista över Sveriges 20 populäraste hundraser (enligt statistik från år 2006). Dessa är listade efter antalet registrerade hundar av diverse hundraser inom SKK *. Intill rasens namn finns ett procenttal, vilket talar om hur stor andel hundar (testade av ATTS *), som genomfört ett godkänt temperamentstest (under år 2006).

    1. Schäfer - 83, 3 %
    2. Golden retriever - 83, 8 %
    3. Labrador retriever - 91, 5 %
    4. Jämthund (svensk hundras)
    5. Cocker spaniel - 81, 7 %
    6. Rottweiler - 82, 7 %
    7. Cavalier king charles spaniel - 80, 0 %
    8. Flatcoated retriever - 91, 6 %
    9. Engelsk springer spaniel - 84, 4 %
    10. Chinese crested dog - 74, 2 %
    11. Shetland sheepdog - 67, 3 %
    12. Tax, strävhårig normalstor - 83, 3 %
    13. Jack russell terrier - 81, 5 %
    14. Drever (svensk hundras)
    15. Borderterrier - 90, 0 %
    16. Border collie - 80, 0 %
    17. Norsk älghund, grå (gråhund) - 74, 4 %
    18. Pudel dvärg - 76, 6 %
    19. Chihuahua, långhårig - 71, 4 % (oavsett pälslängd)
    20. Chihuahua, korthårig - 71, 4 % (oavsett pälslängd)

    Nedan en lista över fyra s.k. "kamphundar".
    Liksom intill ovan nämnda hundars namn, så finns även här ett procenttal, vilket talar om hur stor andel hundar (testade av ATTS), som klarat testet (gjort under år 2006).

    American bulldog - 83, 1 %
    American pit bull terrier - 84, 1 %
    American staffordshire terrier - 83, 9 %
    Staffordshire bull terrier - 85, 2 %

    En sammanställning av denna information visar att 13 hundraser av Sveriges 20 populäraste har en lägre procent (och därmed en mindre andel hundar, som klarat testet) än ovan uppräknade s.k. "kamphundar". S.k. "kamphundar" har med andra ord inget avvikande temperament (om man får tro testet) utan snarare ett bättre temperament än många andra "vanliga" sällskapshundar.

    En border collie eller en jack russel terrier är exempel på två hundraser med en lägre procent hundar, som klarat testet, än s.k. "kamphundar". Dessa bör till följd av detta ha ett sämre temprement än s.k. "kamphundar". En border collie eller en jack russel terrier bör i och med detta vara mer ostabila och därmed farligare att ha, som sällskapshundar, än t.ex. en american pit bull terrier. Detta är en tankeställare till alla, som anser att s.k. "kamphundar" skulle vara farligare än andra hundraser p.g.a. ett sämre temperament (vilket de ej har om man litar till testet).Enbart tre st av Sveriges 20 populäraste hundraser har en högre procent (och därmed en större andel hundar, som klarar testet) än staffordshire bull terrier.

    Våra vanligaste sällskaphundar, som t.ex. cocker spaniel och tax, är med andra ord mycket mer osäkra och mindre lämpliga, att ha hemma i huset bland våra barn, än en staffordshire bull terrier.Självklart spelar antalet hundar, som genomgår testerna, en viss roll. Om en hundras testat 2 000 hundar och fått 60 % godkända och en annan testat 2 hundar och fått 100 % godkända, så behöver ju inte det betyda att hundrasen med 100 % godkända hundar har ett bättre temperament. Därmed kan jämförelserna bli missvisande.

    Vid jämförelse av s.k. "kamphundar" och "vanliga" hundraser med samma antal testade hundar, så ser man dock heller inte här någon avvikande skillnad i temperamentet hos s.k. "kamphundar" (då de även vid denna jämförelse ofta har en högre andel godkända hundar).Ett exempel:Staffordshire bull terrier:Tested: 61

    Passed: 52
    Failed: 9
    Percent: 85, 2 %Saluki:Tested: 61
    Passed: 42
    Failed: 19
    Percent: 68, 9 %

    Slutsats:
    Kamphundar har, om man litar till testet, ett temperament likvärdigt med andra hundar. Flertalet populära sällskapshundar har en färre andel hundar, som klarar testet, än s.k. "kamphundar".
    Med andra ord är en s.k. "kamphund" i de flesta fall säkrare att ha i hemmet (om man får tro denna statistik baserad på mentaltest) än de flesta av våra vanligaste sällskapshundar. Argumentet att "S.k. kamphundar har ett sämre temperament än andra hundar och är därmed farligare för samhället." håller därmed ej.


    Käkarna låser sig:
    Egentligen är detta påstående så löjligt att det knappast förtjänar en kommentar. Som alla andra bull terrier så har Pitbull en förkärlek att hålla fast och skaka. Detta gäller såväl under kamp som lek. Det är en anatomisk omöjlighet att käkarna skulle kunna gå i baklås. En hund håller fast sitt grepp endast så länge den har lust och orkar. Käkarna låser sig inte på någon hundras.

    Pitbulls kan plötsligt bli helt galna en dag och attackera ägaren:
    Javisst, det händer tyvärr att Pitbulls likt andra hundar vanvårdas och misshandlas till den gräns att den blir psyksjuk. Enligt bettstatestik som finns på anmälda alvarliga attacker så kommer pitbull efter ett flertal hundraser hur man än vänder o vrider på det.

    Pitbull har ett öppet och tillgängligt temperament. Hunden är i motsats till exempelvis en Rottweiler en förarvek hund, vilket i enkel översättning betyder att den inte är hård i temperamentet och försöker testa sin rang i flocken. Det är en människokär hundras mycket tack vare avelsarbetet som i århundraden sållat bort aggressiva hundar.
    Under åren av denna selektiva avel så har man fått fram en hundras som inte har bitvillighet mot människor,

    tisdag 28 december 2010

    Bull and Terrier forum uppdaterad

    Bull and Terrier forum är en mötesplats för kunskapsmässiga djupdykningar jämte tvärvetenskapliga ämnen & funderingar., men som namnet antyder är forumet främst avsätt för hundintresserade. För att få obegrensad tillgång i forumet skapar du din egen profil ! görs på 30 sec du kan starta och delta i tävlingar och evenemang mm,

    Och i forumchatten chattas det med andra medlemmar osv...JOIN NOW! All fakta och information som bildar en annan bildar också en annan.

    Länk till Bull and Terrier forum

    måndag 27 december 2010

    Namninsamling mot djurmisshandel

    Namninsamling mot djurmisshandel är ett offentligt evenemang från facebook.com

    Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

    ""Nu startar jag en mannifestation mot djurmisshandel. Beträffande den senaste uppdagningen av brutal djurmisshandel på en gård utanför Sundsvall.
    I den här deltagarlistan vill jag visa att det krävs en lagändring omgående.
    # Snabbare handläggning
    # grövre straff
    # omedelbart djurhållningsförbud
    # större resurser för myndigheter att kontrollera gårdar och husdjursägare

    Det enda du behöver göra är att anmäla att du kommer att delta. Då registreras ditt namn. Den 31 december kommer jag att sammanställa alla er som deltagit, skriva ut den här listan och personligen åka till Stockholm för att överlämna detta till ett flertal beslutsfattare inom ämnet.
    Två av dessa är Eskil Erlandsson och Marit Paulsen.""

    MVH Mia
    Länk till evenemang:
    Namninsamling mot djurmisshandel

    lördag 25 december 2010

    Att förbjuda kamphundar

    Fakta finns det gott om. Och folk som vill förbjuda "kamphundar" finns det ännu fler av.

    Ge mig en rapport över antalet hundattacker i Sverige och visa mig att Pitbull terriern är så pass överrepresenterad så att vi, genom att eliminera den rasen blir utan kamphundar.

    Se sen över en lista över alla sk. "kamphundar" och räkna ut hur många raser som då måste förbjudas.


    Jag kan lova, och detta får du gärna återkomma om senare att om "kamphundarna" är förvunna om 16 år sker det lika många attacker. Vilken ras vill jag inte gissa på, men schäffrar står ganska högt på listan över status-symboler hos de kriminella.

    Vi måste rikta in oss på problemets kärna! Kärnan består av att de finns pengar och makt i att hetsa hundar mot varandra och att stora grymma hundar är en status symbol som inger "respekt" inom den kriminella kulturen.

    Dessa människor kommer alltid ha hundar oavsett vilka raser som finns tillgängliga. Därför behöver vi lägga tid, pengar och resurser på att få bukt med "ägarproblemet".

    Definitionen av ORDET Kamphund är: En hund som används för att kampa mot andra djur i syftet att tjäna pengar åt/underhålla människor.

    En pitbull är avlad till otrolig kampvilja och envishet. De är snabba, starka och smidiga. De är väldigt lättränade (Med rätt pedagogik) och mycket kelsugna och lojala.
    De är INTE bra vakthundar. En skällande pitbull är en osäker pitbull som behöver en starkare ledare.
    De kan INTE "låsa" sina käkar om ett byte de är helt enkelt fruktansvärt envisa.
    De är INTE hundrasen med starkast käkar.
    De är INTE aggressiva. En aggressiv hund är en osäker och rädd hund. Pitbulls är självsäkra, tålmodiga och i många fall orädda vilket ger en tryggare hund.

    Sen finns det individer vars personlighet är osäker och rädd inom ALLA raser. Dessa hundar blir farliga hundar om de inte hamnar i rätt händer.
    Det finns tyvärr ägare som hetsar/tränar och leker kamplekar mot andra djur/människor.

    Men varför inte bara förbjuda alla hundar med kampvilja och starka käkar?

    Den unge gangsterpojken nere på torget som är stolt ägare av stadens största och agresivaste hund har nästan ALDRIG köpt en renrasig pitbull eller Amstaff. En renrasig hund kostar runt 9-11 tusen kronor och de flesta uppförare är ytterst noggrann med att valparna kommer till bra hem. Om lagen förbjuder Pitbulls kommer den unge mannen ha kvar sin hund eftersom det är en blandras-registrerad hund.

    Däremot familjen Andersson som under större delen av sitt liv fött upp och älskat den här rasen kommer få avliva alla sina hundar.

    Det går inte att förbjuda en ras med goda resultat.
    Däremot kan man börja reglera äganderätten och handha vandet av hundar!

    fredag 1 oktober 2010

    Bull and Terrier forum

    Bull and Terrier forum
    Ett euforiskt inferno infaller när jag åter mellan varven trampar rakt ner i min låda av tid i alla dess former. Minnen. Nuet. Detet. Dået... Kunskaper som kommer. Negativitet som faller i träda, och förmågan att föra sig i nuet med en leende varelse bakom den mordiska maskens spel...

    Bull and Terrier forum är en mötesplats för kunskapsmässiga djupdykningar jämte tvärvetenskapliga ämnen & funderingar., men som namnet antyder är forumet främst avsätt för hundintresserade. Här skapar du din egen profil osv...Så välkommen in och diskutera och dela med dig av dina funderingar och erfarenheter. All fakta och information som bildar en annan bildar också sig själv.

    ((Endast begränsade delar av forumet delas om du inte regestrerat ett konto, efter att du registrerat dig så visas hela innehållet och apps på forumet.)) Bull and Terrier forum

    tisdag 27 juli 2010

    Vill förbjuda kamphundar

    Kommunminister Mats Odell (KD) vill förbjuda kamphundar. De har enligt Odell blivit ett säkerhetsproblem för många som bor i större hyreshus, rapporterar TV4 Nyheterna.

    Denne herr Odell som för ett tag sedan gick ut med förslag om att förbjuda alla sk kamphunds raser  på upptill 10-12 olika raser i Sverige och därmed följa danmark som för en tid sedan fick igenom ett kamphundsförbud i landet vilket har innebärt avlivning av de klassade raserna. Det dom säger, ja vad dom självutnämnda  tabolid experterna grundar sina ideer på som saknar helt hållbara fakta och absolut inga sanningsenliga belägg som håller för att införa totalförbud gentmot dom raserna som utpekas som kamphundar..jag tror inte att någon normalt begåvad människa fullt ut kan hålla med om att vi ska döda alla hundar och tycka att det är en bra lösning! ..att hundhatar fanatiker som tidelagsbögen herr Odell som med sina veka argument grundat från okunskap och fördomar som saknar nån större värklighetsförankring, man kan ju tycka att som politiker inte bara ska stå med huvudet i marken , Utan göra lite efterforskningar, några knapptryck på tangenterna så får man det svart på vitt (avlönat dessutom) iaf ska kunna skola sig tillräkligt mycket så man själv vet vad man vill förbjuda innan man lägger fram det för "kongressen" o stifta nya lagar osv. FÖR HELVETE LÄS EN BOK TA REDA PÅ VAD HUNDEN HAR FÖR HISTORIA OCH BAKGRUND, HUR DEN HAR UTVÄKLATS TILL VA DEN ÄR IDAG! FAKTA KAN JU VARA BRA ATT BYGGA SINA ARGUMENT PÅ MEN VI ÄR EXPERTER FRÅN FÖDSELN!!HAHA! Så ja tycker, ta och lägg ner skiten om  att utrotning och mördandet av hela raser är en rättvis lösning om man som till skillnad från herr Odell istället tar o tänker efter en smula att det  finns ju liksom andra alternativ! vad ska dödandet av hela raser hjälpa? vill man ha en kamphund alla kan fostras till kamp! inga konstigheter...

     Läs  Myter & Sanningar...

    Men jag undrar varför fan ska tusentals hundar sätta livet till bara för att en liten skara hundägare misssköter sina djur och kampar osv... varför inte införa en lag som gör det möjligt att idioter till människor som inte sköter sig häller inte får ha hund! (av någon jävla ras!).,..hundlisens var ju på tapeten ett tag vad hände med det? ran det ut i sanden eller? Det är ju ett av många bra alternativ av vad man kan göra för att tillgodose framför allt hundens bästa och folk slipper vara rädda! men vad vet ja ideerna är många men visst är det så att det är den som håller i kopplet som är ansvarig ingen annan....

    Kamphundar har, om man litar till testet, ett temperament likvärdigt med andra hundar. Flertalet populära sällskapshundar har en färre andel hundar, som klarar testet, än s.k. "kamphundar".
    Med andra ord är en s.k. "kamphund" i de flesta fall säkrare att ha i hemmet (om man får tro denna statistik baserad på mentaltest) än de flesta av våra vanligaste sällskapshundar. Argumentet att "S.k. kamphundar har ett sämre temperament än andra hundar och är därmed farligare för samhället." håller därmed ej.
    Se dokumentär som länkas nedan. Kanske kan ge lite mer insikt som ovan nämnda personer saknar.

    Kamphund del 1

    fredag 16 juli 2010

    Om American Pitbull Terrier, Amstaff och så kallade kamphundar

    I media och kvällspress används gärna ordet kamphund när American Staffordshire Terrier ingår i sammanhanget. Amstaffens rashistorik lockar till sensationsjournalistik på bekostnad av objektiv och korrekt information.

    När man läser i media och då främst i kvällspressen står det alltid kamphund. Gemene man associerar då genast detta med rasen Pitbull.
    Om sanningen ska fram så har dock inte en enda renrasig American Pitbull Terrier (APBT) varit inblandad i någon av dessa omtalade incidenter.
    En APBT (American Pitbull Terrier) är en hund som är registrerad i antingen United Kennel Club (UKC), American Dog Breeders Association (ADBA) eller någon av de mindre organisationerna som t.ex. Bona Fide Kennel Club (BFKC).

    Bakom medias rubriker

    De hundar som benämnts “kamphundar” av media, har till nästan 50% varit korsningar av raserna Rottweiler och Pitbull. De resterande 50% har varit “pitbull-liknande” hundar, som dock inte har mer gemensamt med ursprungshunden än utseendet, dvs mellanstor och muskulös.
    Hundägarna har uteslutande varit ungdomar under 20 år, 40% av ägarna har t.o.m. varit under 17 år. Gemensamt för dessa hundägare är att de skaffat en hund för utseendets skull och inte för dess egenskaper.
    De har skaffat en brukshund och hållit den som sällskapshund och inte haft något intresse av att aktivera hunden på ett brukligt sätt. Istället har ägarna “laborerat” med hunden vilket leder till att ägarna i slutändan har en hund med de egenskaper de ej har klarat av att hantera.

    Kortfattad historik

    Det anses att de första ”Pitbull-liknande” hundarna importerades till Nordamerika omkring 1850 från ursprungslandet Storbritanien.
    Hundarna hade olika arbetsuppgifter som ex. gårdshund, boskapshund, vakthund, sällskapshund samt “kamphund” (det skall tilläggas att endast en mycket liten del av hundarna såg insidan av en så kallad “pit”, dvs en grop där kamperna företogs).
    År 1898 registrerades rasen första gången i UKC, den näst största kennelklubben i USA (en kennelklubb vid sidan av American Kennel Club (AKC)). Så påståendet att en Pitbull är en blandras är således inte helt korrekt då rasen finns stambokförd sedan 1898.
    I Sverige klassas dock Pitbullen som blandras, då den ej är godkänd av Svenska Kennelklubben (SKK).
    Alla 4 idag förekommande bull-raser härstammar från samma typ av hund. På kopparstick från 15-1600-talet förekommer en typ av hund som ser ut som en korsning mellan vit Boxer och Bullterrier. Den hunden kallas Old English Bullterrier och har inte mer gemensamt med dagens utställningsavlade bulldog än vad medias “kamphundar” har med en riktig APBT.

    Vad är en Amstaff?

    På 1930-talet gick det en serie på biograferna i USA som hette “Little Rascals”. Den handlade om några busungar med en busig hund, “Petey the Pup”, en vit “Pitbull” med en (ditmålad) svart ring runt ena ögat.
    Detta gav upphov till ett sk “Lassiesyndrom” i USA; “Alla” ville ha en sådan liten hund.
    AKC fick upp ögonen för rasen och 1936 valde man ut 50 st renrasiga American Pitbull Terriers (kravet ställdes att hundarna skulle vara renrasiga i 3 generationer, med UKC-stamtavla för överföring och godkännande i AKC-registret).
    AKC döpte hunden till Staffordshireterrier för att undvika förväxlingar med den engelska “kusinen” Staffordshirebullterrier. Tilläggas skall att stamböckerna sedan dess har öppnats ett antal gånger för att kunna korsa in nytt blod i Amstaffen, samt att man i USA kan ta en AKC-registrerad Amstaff och registrera den som “Pitbull” i UKC. Det går dock ej att göra det motsatta.
    Det anses att raserna separerades 1936 i och med registreringen av rasen Am.Staff i AKC.
    Varför är då Amstaffen registrerad och godkänd i Sverige -men inte “Pitbull”? Det har att göra med att SKK arbetar inom ramen för Federation Cynologique Internationale (FCI), och därmed endast får ha samarbete med en (1) nationell kennelklubb inom varje land. FCI godkänner och samarbetar med AKC, men inte UKC, ADBA eller någon av atskilliga mer eller mindre obskyra kennelregisterförare i USA.

    Var och När började problemen?

    “Pitbullen” var nästan helt bortglömd i USA bland gemene man fram till slutet av 1980-talet då National TV på bästa sändningstid visade när en Animal Control Officer (hundfångare) försökte fånga in en vakthundstränad Amstaff.
    Inslaget visade bl.a. hur hundfångaren blir mycket illa biten. Då formligen exploderade intresset i USA och alla som befann sig i samhällets utkanter ville ha just en sådan hund…
    Vissa källor hänvisar därutöver till en artikel som Washington Post publicerade 1976, i samband med tillkomsten av “Animal Welfare Act”, där skribenten dragit paralellen “Pitbull-mördarhund”. Och den artikeln lär ytterligare ha ökat intresset bland olämpliga ägare.

    Pitbull-hunden i Sverige

    De första “Pitbull-hundarna” lär ha kommit till Sverige redan i början av 1950-talet, även om några säkra uppgifter inte finns.
    I början av 1980-talet togs dock ett antal in från Italien, dessa hundar blev givetvis ej registrerade hos SKK. Hundarna gjorde heller inget väsen av sig, då dom hamnade hos ansvarsfulla ägare.
    Det samma gäller de hundar som 1988 togs in från Norge. Dessa härstammade från England där uppfödaren Ed Reid 1976 importerade de första “Pitbull-hundarna” till England.
    Problemen börjar med att en utvandrad svensk återvänder från Sydafrika i början på 1990-talet. Med sig hade han fyra sydafrikanska “Pitbull-hundar”.
    Dessa hade av Sydafrikanska Kennelklubben omregistrerats till Am.Staff för att undgå det då gällande importförbudet i Sverige.
    Dessa fyra hundar uppmärksammades bl.a. av TV 4:s Kalla Fakta som sände ett program som hette “Dom kallar oss mördarhundar”. I programmet visades mycket “muskler och tänder”.
    Alla som tidigare skaffat sig en Schäfer, Rottweiler eller Dobermann av “fel anledningar” ville nu förstås ha en sådan hund -och resultatet känner vi alla till.

    Olämpliga ägare

    Problemet med att olämpliga hundägare skaffar sig hundar som skydd, “vapen” eller statussymbol är ingen nyhet i Sverige.
    På 1970-talet var det Schäfrar som var populära och mot slutet av 1980-talet var det Rottweiler och Dobermann som främst drabbades, men genom ett bra och berömvärt arbete av respektive rasklubbar så har intresset minska bland olämpliga ägare.
    Problemen med “Pitbull-hundarna” är att det finns en stor marknad bland osäkra och sökande individer, samt att det finns ett antal uppfödare som formligen prånglar ut hundar till vem som helst.
    Dessa personer har ett omfattande kontaktnät över hela Sverige och samarbetar med varandra. Några få personer har legat bakom uppfödningen av uppåt 250 valpar per år – som till stor del även hamnat i oseriösa, felaktiga och okunniga ägares händer.
    Jag vill med bestämdhet hävda att det är skillnad mellan “Pitbull” och “Pitbull”.
    Polisen (RPS) räknar med att det finns 2-3000 “Pitbull-liknande hundar” i Sverige, vanligast förekommande i Västra Götaland. Av dessa hundar härstammar ca 80% från Sydafrika-hundarna -och de linjerna är inte alltid rastypiska.
    Renrasiga “Pitbull-hundar” (enligt UKC-standard) är ovanliga i Sverige. En “Renrasig Pitbull” väger oftast mellan 15 och 27 kg, (det finns avvikelser upp emot 30 kg, men det är ytterst ovanligt) samt har en mankhöjd mellan 40 och 55 cm. Många av de hundar jag träffat genom mitt arbete har vägt närmare 35-40 kg samt haft en mankhöjd på närmare 60-65 cm…

    Vill ha respekt

    Jag har många gånger blivit glad när jag besiktigat en omhändertagen “Pitbull”-liknande hund. Även om hunden kanske har blivit både knivskuren, misshandlad och använd i gäng-slagsmål, så har det aldrig varit några problem i hanteringen.
    Hundarna har, trots allt de genomgått, haft kvar sitt fötroende för oss människor. Och däri ligger också den stora anledningen till att alla olämpliga hundägare inte har större problem med sina “Pitbull-liknande” hundar; det handlar om en väldigt förarvek hund som inte ifrågasätter gränser.
    De bit-incidenter som inträffat tror jag beror på en mental defekt hos berörda individer. De kan som individer inte hantera begreppet rädsla och flykt, utan löser problemet med hjälp av social kamp och använder bara “reptilhjärnan”.
    Givetvis finns det inom den här rasen “genetiska blindgångare” som det finns inom alla raser, men alla som sett en hund attackera en “dumpe” (del av mentaltest för hundar) förstår nog vad jag menar.
    Vad är då orsaken till att så många unga människor väljer att skaffa sig den här typen av hundar? Som ersättning för ett obefintligt självförtroende? Jag brukar göra jämförelsen med MC-gäng. Man skaffar sig en motorcykel för att kunna ha en tuff väst med märken på sig, inte för att man har ett brinnande motorcykelintresse. Man vill ha statusen och får respekten som västen inger hos folk -men får man problem med motorcykeln så behöver man hjälp.

    Jag vill som avslutning citera ur Hjalmar Söderbergs Doktor Glas

    Man vill bli älskad,
    i brist därpå beundrad,
    i brits därpå fruktad,
    i brist därpå avskydd och föraktad

    FOTNOT

    Artikelförfattaren Conny Bergman är 33 år och har arbetat på Svenska Hundskyddsföreningen i Hundstall (SHF) i Stockholm mellan maj 1998 och augusti 2002. Hundstallets huvudsakliga uppgift är att stalla upp Stockholmspolisens omhändertagna hundar (mellan 250-450 st per år). Genom sitt arbete har han där kommit i kontakt med många av de sk ”kamphundar” som figurerat i media, dvs. hundar som varit inblandade i ”bit-incidenter”. Han har även medverkat som hundförare när omhändertagna hundar genomgått lämplighetstest enl. 19 § Djurskyddsförordningen (1998:539) av kriminalpolisens hundförarenhet på F18. Han har med sin artikel inte haft för avsikt att leverera någon lösning på problematiken med sk ”kamphundar”, utan endast velat förmedla något av den kunskap han erhållit genom sitt arbete, samt försökt att ge en opartisk bild av ”Pitbull-hunden”.

    Om American Pitbull Terrier, Amstaff och så kallade “kamphundar” publicerades 2003-11-22 på Amstaff.se
    Postad i

    Sveriges Pitbull Kennel Klubb

    Varning för Sveriges Pitbull Kennel Klubb.

    De utger sig för att vara ett seriöst och godkänt kennelregister för American Pit Bull Terrier som stambokför renrasig pitbull i Sverige.
    I själva verket består Sveriges Pitbull Kennel Klubb av en enda person som försöker rättfärdiga blandrasavel och fantasifullt nog kalla dessa för Svenska Pitbulls. - Något som aldrig har eller kommer att existera. Rena fantasier m.a.o.
    Tyvärr finns det risk för att godtrogna valpköpare och pitbullspekulanter blir lurade genom de annonser som “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” ständigt lägger ut på annonssidor. Pitbull.se har studerat ett antal pitbullannonser från “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” och kan bara konstatera att det handlar om vilseledande marknadsföring med påhittad information.
    American Pit Bull Terrier kan ej registreras i Sverige -oavsett vad “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” vill göra gällande. En renrasig pitbull kan endast stambokföras och registreras genom seriösa och betrodda kennelorganisationer. Ett registreringsbevis utfärdat av “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” har inget som helst värde eller trovärdighet. Något som en valpköpare tyvärr kommer att upptäcka när det är för sent.
    Vi har tidigare haft stora problem med blandrasuppfödare som har sålt papperslösa hundar under förespegling att de är renrasiga pitbulls. Men det som “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” gör är värre. De ger sken av att vara ett svenskt pitbullregister med en mängd medlemmar, när de i själva verket består av ett fåtal vilsna själar och blandrasuppfödare som inte skyr några medel för att prångla ut hundar.


     www.pitbull.se

    torsdag 15 juli 2010

    Bli inte lurad

    APBT för 3000 Kronor?
    Man får oftast vad man betalar för. Det gäller även i hundvärlden. En American Pit Bull Terrier som säljs för 2-3000 kronor via en lapp på anslagstavlan i närlivsbutiken är antagligen ingen renrasig APBT och saknar säkerligen stamtavla, är oregistrerad, och uppfödd av någon lokal förmåga som har parat sin hund för att tjäna lite extrapengar. Det behöver inte vara något fel på valparna eller uppfödaren, men var inte naiv och tro att du har köpt en renrasig American Pit Bull Terrier billigt. En renrasig APBT kostar normalt ca. 7-15000 kronor beroende på ursprung o.s.v. Det är absolut inget fel i att köpa en APBT-blandras bara man är medveten om att det är en blandras. En blandras kan fungera precis lika bra som sällskapshund, men bli som sagt inte lurad att det är en renrasig American Pit Bull Terrier som du har köpt.

    Hur vet man att en APBT är renrasig?
    Riktiga stamtavlor (inga handskrivna papperslappar) ska finnas för båda föräldrarna och båda föräldrarna ska vara registrerade och ha certifikat som styrker detta hos UKC The United Kennel Club, ADBA The American Dog Breeders Association eller BFKC Bona Fide Kennel Club. De två sistnämnda organisationerna (ADBA, BFKC) är att föredra eftersom UKC ej gör någon skillnad på American Staffordshire Terrier och American Pit Bull Terrier och registrerar blandningar av dessa som renrasig American Pit Bull Terrier. Om registreringsbevis i dessa organisationer saknas? Ja, då är det upp till dig om du känner att du kan och vill lita på vad uppfödaren säger. Förväxla inte Jordbruksverkets registreringspapper med registrering i dessa organisationer. Registreringen hos Jordbruksverket har ingenting med renrasighet att göra, det är bara ett bevis på att du äger och ansvarar för hunden.

    Var hittar jag en seriösa APBT-uppfödare?
    Oftast inte på annonssidor. Det är där som hundskojarna vi varnar för vanligen håller till. Svenska pitbulluppfödare är ett skyggt och litet släkte av olika orsaker. De vill helst hålla rasen så liten som möjligt i Sverige och deras värsta farhåga är att sälja till någon “tokfrans” som ställer till med nya pitbull-rubriker. Därför säljer de inte hundar till vem som helst. Att köpa en renrasig APBT i Sverige är en lång och tålamodsprövande process. Det handlar både om att visa vem man är som person samt att knyta de rätta kontakterna. Att få vänta ett år eller två för att få köpa en fin APBT är inte speciellt ovanligt. Om du har bråttom, och inte har de rätta kontakterna så går det faktiskt snabbare att importera en hund från USA. (Men då pratar vi om helt andra kostnader också.) Att engagera sig i rasen och i olika aktiviteter är en bra början. Bli först och främst medlem i Svenska Pitbullterrierföreningen, på så sätt kan du komma i kontakt med andra APBT-ägare som med tiden kan rekommendera dig till rätt uppfödare.

    Vilka krav kan jag ställa på en APBT-uppfödare?
    Valparna ska vara id-märkta (med chip eller med örontatuering), vaccinerade, avmaskade och veterinärbesiktigade med besiktningsintyg innan de levereras. Saknas något av detta? -Spring därifrån! Inga valpar ska levereras före åtta veckors ålder, det finns inga undantag eller skäl till att leverera dom tidigare. Valpen behöver så väl den tiden tillsammans med sin mamma och kullsyskon fram till åtta veckors ålder. Du bör också ha fått med dig en bunt papper från uppfödaren. Förutom de vanliga ägarhandlingarna bör du ha information om försäkring och en anmälningsblankett för ägarregistrering hos Jordbruksverket om inte detta redan är ifyllt och ivägskickat av uppfödaren. Givetvis ska du också ha med dig alla adressuppgifter till uppfödaren så att ni också kan hålla kontakten efter valpköpet. Övriga saker som sätter “guldstjärna” på uppfödaren är om han skickar med lite foder som valpen är van vid och en gammal trasa som har legat inne hos valparna en tid så att valpen kan känna lukten av sina syskon och sin mamma de första skrämmande dygnen i sitt nya hem. Det är också bra om uppfödaren har haft valparna utomhus någon gång, det underlättar de första utomhuspromenaderna när ni kommer hem.

    Uppfödaren skulle skicka registreringspapper senare…
    Om du inte får se registreringspapper på din hunds föräldrar vid ditt besök hos uppfödaren så är det hög tid att höja ett ögonbryn eller två. En vanlig ursäkt brukar vara att papper är inskickade men att registreringsbeviset inte har kommit ännu. Visst kan det vara så i något fall, men oftast är det bara en rökridå för att snabbt kunna sälja ännu en “renrasig” APBT. Om du accepterar detta, bli inte förvånad när dessa papper aldrig kommer och uppfödaren kommer med nya ursäkter och förklaringar. Tänk på att hundskojare är väldigt duktiga på att vara trovärdiga, precis som alla andra bedragare.

    Jag får inte tag i uppfödaren längre.
    Kanske det vanligaste problemet när man köper valp av hundskojare. Allt verkar jättebra, uppfödaren verkar engagerad och kunnig. Han berättar gärna och ofta för dig hur erfaren och seriös han är och att alla registreringspapper, stamtavlor och så vidare kommer att skickas till dig så snart han får dom från USA. Eller också får du en påhittad stamtavla och instruktioner om hur enkelt du själv registrerar valpen när du kommer hem. Efter ett tag när du fortfarande inte har fått några papper eller något i din stamtavla inte verkar stämma så bestämmer du dig för att ringa till din uppfödare. Surprise! Hans mobiltelefonnummer är avstängt och kanske var det inte ens hans bostad som du var och hälsade på i… Om du mot all förmodan skulle lyckas spåra upp honom, så kommer du bara att få nya förklaringar och ursäkter. Det finns egentligen bara ett sätt att gardera sig mot sådant. Köp bara av en välkänd uppfödare som andra apbt- ägare har rekommenderat.

    Jugoslavisk import av APBT.
    Ibland hävdar hundskojare att någon av föräldrarna är Jugoslavisk import eller att han har valpar till salu som är importerade från före detta Jugoslavien eller något annat land. Oftast rör det sig då om insmugglade hundar. Be att få se införseldokumenten från Tullverket så ska du få se hur omständigt och svårt allt plötsligt blir. Insmugglade hundar ska man inte befatta sig med över huvud taget. Det är inte helt ovanligt att de bär på sjukdomar, men framför allt så finns det oftast ingenting annat än handskrivna papperslappar som ska föreställa stamtavla till dessa hundar. En sådan “stamtavla” har inget som helst värde eller trovärdighet, då kan man lika gärna skriva en alldeles egen och påhittad stamtavla själv. *Vi har tagit Jugoslaviska “importer” som exempel här eftersom det är vanligast med insmugglade “APBT:s” från Jugoslavien / Balkan just nu. Det förekommer givetvis insmugglade hundar från andra länder också.

    Exempel på allvarliga sjukdomar som kan förekomma hos insmugglade APBT:s:

    Dvärgbandmask
    Det finns två sorters dvärgbandmask. Båda kan infektera hundar och katter, som i sin tur kan föra smittan vidare via maskägg i avföringen.En hund som är smittad med dvärgbandmask visar inga symptom, men kan smitta en människa. Dvärgbandmasken söker sig till människans lever, stora blåsor bildas och dessa spricker. Att bli smittad av dvärgbandmask är livshotande för en människa.

    Rabies

    Rabies, även vattuskräck, är en allvarlig virussjukdom som överförs via saliv vid djurbett. Om din hund drabbats av rabies är några av symptomen humörsvängningar, förändrat beteende, aggressivitet, svårigheter att svälja, samt att hunden tuggar fradga.Om en människa smittas av rabies från en hund blir följden hjärninflammation och mentala störningar, bland annat raseriutbrott. Förlamningar, kramptillstånd och svårigheter att svälja är vanliga symtom. Personen dör inom två veckor.

    Babesia Canis

    Babesia canis är en blodparasit som vanligen sprids av den bruna hundfästingen. Parasiten angriper de röda blodkropparna och förökar sig i dem tills blodkroppen sprängs sönder.Vissa hundar kan vara smittade men inte utveckla sjukdomen. Vaccin finns men den smittade hunden är ständigt och permanent en smittobärare. Utan behandling dör hunden snabbt på grund av att inre organ förstörs.
    « Senast ändrad: Juni 11, 2008, 02:21:39 av Morfar »

    onsdag 30 juni 2010

    Update

    Hej o välkommen till min halvt snarare helt avsomnade blogg! här har det inte hänt mycket det senaste året detta bara pga lathet och hjärnhalt över vad man ska skriva. Som synes har här gjorts en liten omsminkning av sidan samt lite nya saker som kanske kan vara till nöje! om du sitter på ideer om hur sidan kan göras bättre tycker du att det saknas nåt så skriv ett mail el nåt... skribenter sökes också om det finns intresse...

    Med den nya layouten och omredigeringen av sidan får ses som en nystart och ja kommer updatera mer än som det har varit fan typ nästan ett år sen nåt skrevs här! men nu blir det att ta sig i kragen och också göra det ja säger ....

    När du väl har hittat hit så kan du gärna skriva nåt i gästboken! skulle va kul om det hände nåt där oxå...

    onsdag 4 november 2009

    "Kamphundsraserna"

    När det kommer till ”attacker” som begås av hundar nämns allt som oftast ordet ”kamphund” i sammanhanget i media och på löpsedlarna associeras genast främst med rasen "Pitbull terriern!. Trotts det att (APBT) Pitbullterrier aldrig någonsin varit inblandad i någon av dessa omtalade incidenter.


    Den statistik som finns från USA vad gäller antalet "Pitbull" Terriers som bitit ihjäl människor är inte tillförlitlig då den varierar sig så pass mycket från undersökning till undersökning. Jag har börjat titta på ett par stycken och dom skiljer sig enormt mycket i siffror. Sen är det media... som har tagit fram sifforna och då förstår ni själva ni som kan tänka självständigt hur seriöst det är. I Sverige finns ingen statistik, men anmälningsbenägenheten är så klart mycket större mot en hund av de sk. "Kamphundsraserna". Om en sådan hund hoppar upp för att hälsa på någon rings polisen, men om samma person blir bitem av grannens pudel eller golden retriver tex. så var det bara "otur" eller "hunden var på dåligt humör" eller vad som helst.

    Det som talar emot det som sägs är att de sk. Kamphundsraserna inte har någon agressivitet mot människor pga det avlades bort just pga att det bedrevs kamp mot andra hundar med dom. En hund som var agressiv mot människor sköts oftast direkt och avlades inte på! Därför är de också bland dom stabilaste hundar alltid i topp i mentaltester. Läs: Myter & Sanningar

    Blandar någon däremot en hund med kamp i botten som våra hundar med en Rottweiler så får man en extremt människofarlig hund om den har fel ägare. Och märk väl, detta är ingen Pitbull, utan kunde lika gärna kallats Rottweiler.

    Men importerar man en riktig American Pitbull Terrier med bra linjer från USA då får man en väldigt fin hund. Eller köper man en Amstaff eller Staffordshire Bullterrier här från en bra kennel så är det precis samma sak. Det hela är väldigt enkelt. Dom som en gång fått förmånen att träffa en sådan hund ändrar snabbt uppfattning om personen i fråga varit dum nog att tro på löpsedelsjournalistiken.


    [ Sign Guestbook ]



    söndag 1 november 2009

    Var kritisk mot medias rapportering om ”kamphundar”

    I media har länge ordet ”kamphund” varit laddat med rädsla, faror, fördomar, oansvariga hundägare och attacker.
    Men är detta verkligen hela sanningen?

    Som allmänhet har vi rätt att vara, och bör vara, kritiska mot medias rapportering.

    När det kommer till ”attacker” som begås av hundar nämns allt som oftast ordet ”kamphund” i sammanhanget, utan att det för den sakens skull faktiskt har rört sig om en renrasig hund av enligt Svenska kennelklubben definierad kamphunds­bakgrund.

    Hundkamp är sedan länge och bör vara förbjudet enligt lag. I flertalet av de fall som går att hitta i media har det senare kommit fram att hunden som begått ”attacken” varit av okänd härkomst eller av blandras.

    Inte sällan har hunden i fråga ofta även vanskötts på ett eller annat sätt.

    Ofta tar även media den drabbades eller ett ögonvittnes syn på saken och skriver in i artikeln. Nämner denna person att det var en ”kamphund”, ja, då var det en kamphund.

    Men hundar av ”kamphundstyp” ses idag på ett flertal ställen som aktiva inom hundsporten. De finns både i brukset, i lydnaden och på utställningar.

    Ingen hund i sig är helt ofarlig. En hund präglas dels av miljön den växer upp i, dels av generna den bär med sig.

    De seriösa människor (vilka de flesta är) som skaffar denna typ av hund vet precis vilken hund de skaffat och agerar därefter.

    Det är människor som vet vad de har i kopplet, och deras hundar läser ni inte om i tidningen.

    Så döm inte ut hundarna!

    Läs istället på den fakta som finns kring dem, prata med företrädare för raserna, träffa hundägarna och bilda dig sedan din egen upp­fattning.


    Anki Klang
    ägare av Staffordshire bullterrier
    även kallade Nanny Dogs


    Insändare publicerad av www.vlt.se den 21 augusti 2009

    söndag 25 oktober 2009

    Kenlal - ny hund på stallet

    Kenlal är en treårig staffblandning som kom till Hundstallet på grund av dödsfall i familjen.


    Han är mycket social och trevlig mot alla. En riktig kelgris. Kenlal fungerar bra ihop med andra hundar men eftersom han inte är kastrerad kan det hända att han reagerar på en annan dominant hane. Han är lite överviktig men det promenerar han glädeligen bort. Ligga i soffan och kela står också högt på hans lista.

    Kenlal bor gärna i ett hem där det finns mycket tid för honom. Han har inte bott i en barnfamilj och vi ser därför helst att han inte flyttar till en.

    Vikt: 34 kg
    Höjd: 55 cm


    www.hundstallet.se

    Om American Pitbull Terrier, Amstaff och så kallade “kamphundar”

    När man läser i media och då främst i kvällspressen står det alltid “kamphund”. Gemene man associerar då genast detta med rasen “Pitbull”.

    Om sanningen ska fram så har dock inte en enda renrasig American Pitbull Terrier (APBT) varit inblandad i någon av dessa omtalade incidenter.

    En APBT (American Pitbull Terrier) är en hund som är registrerad i antingen United Kennel Club (UKC), American Dog Breeders Association (ADBA) eller någon av de mindre organisationerna som t.ex. Bona Fide Kennel Club (BFKC).

    Bakom medias rubriker

    De hundar som benämnts “kamphundar” av media, har till nästan 50% varit korsningar av raserna Rottweiler och Pitbull. De resterande 50% har varit “pitbull-liknande” hundar, som dock inte har mer gemensamt med ursprungshunden än utseendet, dvs mellanstor och muskulös.

    Hundägarna har uteslutande varit ungdomar under 20 år, 40% av ägarna har t.o.m. varit under 17 år. Gemensamt för dessa hundägare är att de skaffat en hund för utseendets skull och inte för dess egenskaper.

    De har skaffat en brukshund och hållit den som sällskapshund och inte haft något intresse av att aktivera hunden på ett brukligt sätt. Istället har ägarna “laborerat” med hunden vilket leder till att ägarna i slutändan har en hund med de egenskaper de ej har klarat av att hantera.


    www.amstaff.se

    Weight Pulling

    Introduktion

    Weight Pulling har blivit en utbredd aktivitet bland pitbull-ägare världen över som vill testa sin hunds styrka på ett relativt enkelt och organiserat sätt. Dock kanske hundarna inte är så bra som deras ägare vill att de skall vara, vilket troligtvis beror på att de inte har fått lära sig den rätta tekniken för att få mest kraft i ett drag. De flesta klarar nämligen av att dra, men både ägare och hund måste lära sig rätt teknik för att lyckas fullt ut.

    Vi måste komma ihåg att Pitbullterriern inte var avsedd för denna aktivitet från början, men med det sagt finn det troligtvis ingen annan ras i världen som kan dra lika tunga vikter som dessa hundar gör i proportion till deras egen vikt. Det finns hundar som har dragit 172 gånger deras egen kroppsvikt! Dock har regeln ett undantag: skygga hundar. De är oftast ointresserade av att dra och blir besvärade när de hejas på.

    Rätt metod

    Vad är rätt metod? Börja med att träna hunden med rätt metod först. Titta på hundens kroppsbyggnad. Är den kompakt eller lite mer högbent? En kompakt hund har lättare att dra från ett läge som är lägre än dess bakben medan en högre hund måste improvisera lite. Ett exempel på en vinnande stil är en hanhund som drar på kommando och gungar framåt som ett fartyg som går genom vågorna. Ingen lärde hunden det utan han kom på det själv och hade stor framgång med denna stil.

    Vissa använder en kedja som fästs i selen för att bara träna deras hundar att ha någonting att dra runt. Man kan starta med ett lätt däck och sedan lägga till ett ytterligare eller byta mot ett större. Dra aldrig mer än 10 minuter om dagen! Gå ordentligt med hunden också för att låta den sträcka ut musklerna, och använd även stretching och massage för att hjälpa till med återhämtningen efter passen och undvika skador. Men motionera inte hunden för mycket på weight pullingdagen, utan spara uthållighetsträningen till en annan dag. Om hunden inte återhämtat sig från förra passet eller är stel, låt den vila. Börja långsamt och försiktigt och förvänta dig inte för mycket av hunden från start.

    Bäst resultat

    Hunden måste hålla huvudet lågt när den drar för att få bäst fäste med framtassarna och inte bara trycka på med bakbenen.

    Grunderna för att kunna tävla i Weight Pulling:

    1. Skaffa en dragsele som är skräddarsydd åt din hund. Om selen är för stor kommer den hindra din hund från att dra effektivt. Försäkra dig om att den inte är för stor bak eftersom det händer att hundar blir diskvalificerade för att ett bakben hamnar fel i selen när den drar.
    2. När du börjar, låt hunden gå runt med selen på sig utan viktbelastning för att vänja sig vid att ha den på.
    3. När du är säker på att hunden vant sig vid selen kan du fästa något i den. En lätt kedja eller ett däck till exempel. Om inte hunden kan dra det, ersätt det med något lättare. I det här stadiet gäller det att bygga upp hundens självförtroende.
    4. Skall man använda lockbete eller inte? För att få ut det sista lilla extra ur hunden kan man använda lockbete vid de tyngre vikterna, men undvik det i början. Lockbete hjälper dem också att lära sig att hålla huvudet lågt när de drar för att få mer kraft. Dock måste alltid hunden dra av egen vilja och man skall aldrig på något sätt försöka tvinga eller skrämma den.
    5. Välj ett kommando och använd det varje gång du vill att hunden skall börja dra. Det kan även vara en vissling eller liknande. Om du använder lockbete, undvik följande: allt som liknar människor, dockor osv. Det är dålig stil och det gynnar inte rasens rykte direkt! Använd inga djur, det leder till diskvalifikation i tävlingar och är högst osmakligt. Var inte aggressiv mot andra människor eller uppmuntra dem att uppträda aggressivt mot dig för att få hunden att dra. Skaffa en lämplig hundleksak som den gillar istället.
    6. Man måste alltid ha kontroll. Bli aldrig arg på hunden, och då menar vi aldrig. Var glad åt det du och din hund har åstadkommit efter ett träningspass eller efter en tävling! Ge hunden mycket lek och beröm!
    Texten är fritt översatt av Thomas Ekstrand på uppdrag av SPF, hela texten kan ses här: http://maverickskennel.homestead.com/files/Weightpulling.htm

    Svenska Pitbull terrier föreningen: www.pitbull.nu