Vill förbjuda kamphundar

Kommunminister Mats Odell (KD) vill förbjuda kamphundar. De har enligt Odell blivit ett säkerhetsproblem för många som bor i större hyreshus, rapporterar TV4 Nyheterna.

Denne herr Odell som för ett tag sedan gick ut med förslag om att förbjuda alla sk kamphunds raser  på upptill 10-12 olika raser i Sverige och därmed följa danmark som för en tid sedan fick igenom ett kamphundsförbud i landet vilket har innebärt avlivning av de klassade raserna. Det dom säger, ja vad dom självutnämnda  tabolid experterna grundar sina ideer på som saknar helt hållbara fakta och absolut inga sanningsenliga belägg som håller för att införa totalförbud gentmot dom raserna som utpekas som kamphundar..jag tror inte att någon normalt begåvad människa fullt ut kan hålla med om att vi ska döda alla hundar och tycka att det är en bra lösning! ..att hundhatar fanatiker som tidelagsbögen herr Odell som med sina veka argument grundat från okunskap och fördomar som saknar nån större värklighetsförankring, man kan ju tycka att som politiker inte bara ska stå med huvudet i marken , Utan göra lite efterforskningar, några knapptryck på tangenterna så får man det svart på vitt (avlönat dessutom) iaf ska kunna skola sig tillräkligt mycket så man själv vet vad man vill förbjuda innan man lägger fram det för "kongressen" o stifta nya lagar osv. FÖR HELVETE LÄS EN BOK TA REDA PÅ VAD HUNDEN HAR FÖR HISTORIA OCH BAKGRUND, HUR DEN HAR UTVÄKLATS TILL VA DEN ÄR IDAG! FAKTA KAN JU VARA BRA ATT BYGGA SINA ARGUMENT PÅ MEN VI ÄR EXPERTER FRÅN FÖDSELN!!HAHA! Så ja tycker, ta och lägg ner skiten om  att utrotning och mördandet av hela raser är en rättvis lösning om man som till skillnad från herr Odell istället tar o tänker efter en smula att det  finns ju liksom andra alternativ! vad ska dödandet av hela raser hjälpa? vill man ha en kamphund alla kan fostras till kamp! inga konstigheter...

 Läs  Myter & Sanningar...

Men jag undrar varför fan ska tusentals hundar sätta livet till bara för att en liten skara hundägare misssköter sina djur och kampar osv... varför inte införa en lag som gör det möjligt att idioter till människor som inte sköter sig häller inte får ha hund! (av någon jävla ras!).,..hundlisens var ju på tapeten ett tag vad hände med det? ran det ut i sanden eller? Det är ju ett av många bra alternativ av vad man kan göra för att tillgodose framför allt hundens bästa och folk slipper vara rädda! men vad vet ja ideerna är många men visst är det så att det är den som håller i kopplet som är ansvarig ingen annan....

Kamphundar har, om man litar till testet, ett temperament likvärdigt med andra hundar. Flertalet populära sällskapshundar har en färre andel hundar, som klarar testet, än s.k. "kamphundar".
Med andra ord är en s.k. "kamphund" i de flesta fall säkrare att ha i hemmet (om man får tro denna statistik baserad på mentaltest) än de flesta av våra vanligaste sällskapshundar. Argumentet att "S.k. kamphundar har ett sämre temperament än andra hundar och är därmed farligare för samhället." håller därmed ej.

Se dokumentär som länkas nedan. Kanske kan ge lite mer insikt som ovan nämnda personer saknar.

(Sign Guestbook)

Kamphund del 1

Om American Pitbull Terrier, Amstaff och så kallade kamphundar

I media och kvällspress används gärna ordet kamphund när American Staffordshire Terrier ingår i sammanhanget. Amstaffens rashistorik lockar till sensationsjournalistik på bekostnad av objektiv och korrekt information.

När man läser i media och då främst i kvällspressen står det alltid kamphund. Gemene man associerar då genast detta med rasen Pitbull.
Om sanningen ska fram så har dock inte en enda renrasig American Pitbull Terrier (APBT) varit inblandad i någon av dessa omtalade incidenter.
En APBT (American Pitbull Terrier) är en hund som är registrerad i antingen United Kennel Club (UKC), American Dog Breeders Association (ADBA) eller någon av de mindre organisationerna som t.ex. Bona Fide Kennel Club (BFKC).

Bakom medias rubriker

De hundar som benämnts “kamphundar” av media, har till nästan 50% varit korsningar av raserna Rottweiler och Pitbull. De resterande 50% har varit “pitbull-liknande” hundar, som dock inte har mer gemensamt med ursprungshunden än utseendet, dvs mellanstor och muskulös.
Hundägarna har uteslutande varit ungdomar under 20 år, 40% av ägarna har t.o.m. varit under 17 år. Gemensamt för dessa hundägare är att de skaffat en hund för utseendets skull och inte för dess egenskaper.
De har skaffat en brukshund och hållit den som sällskapshund och inte haft något intresse av att aktivera hunden på ett brukligt sätt. Istället har ägarna “laborerat” med hunden vilket leder till att ägarna i slutändan har en hund med de egenskaper de ej har klarat av att hantera.

Kortfattad historik

Det anses att de första ”Pitbull-liknande” hundarna importerades till Nordamerika omkring 1850 från ursprungslandet Storbritanien.
Hundarna hade olika arbetsuppgifter som ex. gårdshund, boskapshund, vakthund, sällskapshund samt “kamphund” (det skall tilläggas att endast en mycket liten del av hundarna såg insidan av en så kallad “pit”, dvs en grop där kamperna företogs).
År 1898 registrerades rasen första gången i UKC, den näst största kennelklubben i USA (en kennelklubb vid sidan av American Kennel Club (AKC)). Så påståendet att en Pitbull är en blandras är således inte helt korrekt då rasen finns stambokförd sedan 1898.
I Sverige klassas dock Pitbullen som blandras, då den ej är godkänd av Svenska Kennelklubben (SKK).
Alla 4 idag förekommande bull-raser härstammar från samma typ av hund. På kopparstick från 15-1600-talet förekommer en typ av hund som ser ut som en korsning mellan vit Boxer och Bullterrier. Den hunden kallas Old English Bullterrier och har inte mer gemensamt med dagens utställningsavlade bulldog än vad medias “kamphundar” har med en riktig APBT.

Vad är en Amstaff?

På 1930-talet gick det en serie på biograferna i USA som hette “Little Rascals”. Den handlade om några busungar med en busig hund, “Petey the Pup”, en vit “Pitbull” med en (ditmålad) svart ring runt ena ögat.
Detta gav upphov till ett sk “Lassiesyndrom” i USA; “Alla” ville ha en sådan liten hund.
AKC fick upp ögonen för rasen och 1936 valde man ut 50 st renrasiga American Pitbull Terriers (kravet ställdes att hundarna skulle vara renrasiga i 3 generationer, med UKC-stamtavla för överföring och godkännande i AKC-registret).
AKC döpte hunden till Staffordshireterrier för att undvika förväxlingar med den engelska “kusinen” Staffordshirebullterrier. Tilläggas skall att stamböckerna sedan dess har öppnats ett antal gånger för att kunna korsa in nytt blod i Amstaffen, samt att man i USA kan ta en AKC-registrerad Amstaff och registrera den som “Pitbull” i UKC. Det går dock ej att göra det motsatta.
Det anses att raserna separerades 1936 i och med registreringen av rasen Am.Staff i AKC.
Varför är då Amstaffen registrerad och godkänd i Sverige -men inte “Pitbull”? Det har att göra med att SKK arbetar inom ramen för Federation Cynologique Internationale (FCI), och därmed endast får ha samarbete med en (1) nationell kennelklubb inom varje land. FCI godkänner och samarbetar med AKC, men inte UKC, ADBA eller någon av atskilliga mer eller mindre obskyra kennelregisterförare i USA.

Var och När började problemen?

“Pitbullen” var nästan helt bortglömd i USA bland gemene man fram till slutet av 1980-talet då National TV på bästa sändningstid visade när en Animal Control Officer (hundfångare) försökte fånga in en vakthundstränad Amstaff.
Inslaget visade bl.a. hur hundfångaren blir mycket illa biten. Då formligen exploderade intresset i USA och alla som befann sig i samhällets utkanter ville ha just en sådan hund…
Vissa källor hänvisar därutöver till en artikel som Washington Post publicerade 1976, i samband med tillkomsten av “Animal Welfare Act”, där skribenten dragit paralellen “Pitbull-mördarhund”. Och den artikeln lär ytterligare ha ökat intresset bland olämpliga ägare.

Pitbull-hunden i Sverige

De första “Pitbull-hundarna” lär ha kommit till Sverige redan i början av 1950-talet, även om några säkra uppgifter inte finns.
I början av 1980-talet togs dock ett antal in från Italien, dessa hundar blev givetvis ej registrerade hos SKK. Hundarna gjorde heller inget väsen av sig, då dom hamnade hos ansvarsfulla ägare.
Det samma gäller de hundar som 1988 togs in från Norge. Dessa härstammade från England där uppfödaren Ed Reid 1976 importerade de första “Pitbull-hundarna” till England.
Problemen börjar med att en utvandrad svensk återvänder från Sydafrika i början på 1990-talet. Med sig hade han fyra sydafrikanska “Pitbull-hundar”.
Dessa hade av Sydafrikanska Kennelklubben omregistrerats till Am.Staff för att undgå det då gällande importförbudet i Sverige.
Dessa fyra hundar uppmärksammades bl.a. av TV 4:s Kalla Fakta som sände ett program som hette “Dom kallar oss mördarhundar”. I programmet visades mycket “muskler och tänder”.
Alla som tidigare skaffat sig en Schäfer, Rottweiler eller Dobermann av “fel anledningar” ville nu förstås ha en sådan hund -och resultatet känner vi alla till.

Olämpliga ägare

Problemet med att olämpliga hundägare skaffar sig hundar som skydd, “vapen” eller statussymbol är ingen nyhet i Sverige.
På 1970-talet var det Schäfrar som var populära och mot slutet av 1980-talet var det Rottweiler och Dobermann som främst drabbades, men genom ett bra och berömvärt arbete av respektive rasklubbar så har intresset minska bland olämpliga ägare.
Problemen med “Pitbull-hundarna” är att det finns en stor marknad bland osäkra och sökande individer, samt att det finns ett antal uppfödare som formligen prånglar ut hundar till vem som helst.
Dessa personer har ett omfattande kontaktnät över hela Sverige och samarbetar med varandra. Några få personer har legat bakom uppfödningen av uppåt 250 valpar per år – som till stor del även hamnat i oseriösa, felaktiga och okunniga ägares händer.
Jag vill med bestämdhet hävda att det är skillnad mellan “Pitbull” och “Pitbull”.
Polisen (RPS) räknar med att det finns 2-3000 “Pitbull-liknande hundar” i Sverige, vanligast förekommande i Västra Götaland. Av dessa hundar härstammar ca 80% från Sydafrika-hundarna -och de linjerna är inte alltid rastypiska.
Renrasiga “Pitbull-hundar” (enligt UKC-standard) är ovanliga i Sverige. En “Renrasig Pitbull” väger oftast mellan 15 och 27 kg, (det finns avvikelser upp emot 30 kg, men det är ytterst ovanligt) samt har en mankhöjd mellan 40 och 55 cm. Många av de hundar jag träffat genom mitt arbete har vägt närmare 35-40 kg samt haft en mankhöjd på närmare 60-65 cm…

Vill ha respekt

Jag har många gånger blivit glad när jag besiktigat en omhändertagen “Pitbull”-liknande hund. Även om hunden kanske har blivit både knivskuren, misshandlad och använd i gäng-slagsmål, så har det aldrig varit några problem i hanteringen.
Hundarna har, trots allt de genomgått, haft kvar sitt fötroende för oss människor. Och däri ligger också den stora anledningen till att alla olämpliga hundägare inte har större problem med sina “Pitbull-liknande” hundar; det handlar om en väldigt förarvek hund som inte ifrågasätter gränser.
De bit-incidenter som inträffat tror jag beror på en mental defekt hos berörda individer. De kan som individer inte hantera begreppet rädsla och flykt, utan löser problemet med hjälp av social kamp och använder bara “reptilhjärnan”.
Givetvis finns det inom den här rasen “genetiska blindgångare” som det finns inom alla raser, men alla som sett en hund attackera en “dumpe” (del av mentaltest för hundar) förstår nog vad jag menar.
Vad är då orsaken till att så många unga människor väljer att skaffa sig den här typen av hundar? Som ersättning för ett obefintligt självförtroende? Jag brukar göra jämförelsen med MC-gäng. Man skaffar sig en motorcykel för att kunna ha en tuff väst med märken på sig, inte för att man har ett brinnande motorcykelintresse. Man vill ha statusen och får respekten som västen inger hos folk -men får man problem med motorcykeln så behöver man hjälp.

Jag vill som avslutning citera ur Hjalmar Söderbergs Doktor Glas

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brits därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad…

FOTNOT

Artikelförfattaren Conny Bergman är 33 år och har arbetat på Svenska Hundskyddsföreningen i Hundstall (SHF) i Stockholm mellan maj 1998 och augusti 2002. Hundstallets huvudsakliga uppgift är att stalla upp Stockholmspolisens omhändertagna hundar (mellan 250-450 st per år). Genom sitt arbete har han där kommit i kontakt med många av de sk ”kamphundar” som figurerat i media, dvs. hundar som varit inblandade i ”bit-incidenter”. Han har även medverkat som hundförare när omhändertagna hundar genomgått lämplighetstest enl. 19 § Djurskyddsförordningen (1998:539) av kriminalpolisens hundförarenhet på F18. Han har med sin artikel inte haft för avsikt att leverera någon lösning på problematiken med sk ”kamphundar”, utan endast velat förmedla något av den kunskap han erhållit genom sitt arbete, samt försökt att ge en opartisk bild av ”Pitbull-hunden”.

Om American Pitbull Terrier, Amstaff och så kallade “kamphundar” publicerades 2003-11-22 på Amstaff.se
Postad i American Staffordshire Terrier

Sveriges Pitbull Kennel Klubb

Varning för Sveriges Pitbull Kennel Klubb.

De utger sig för att vara ett seriöst och godkänt kennelregister för American Pit Bull Terrier som stambokför renrasig pitbull i Sverige.
I själva verket består Sveriges Pitbull Kennel Klubb av en enda person som försöker rättfärdiga blandrasavel och fantasifullt nog kalla dessa för Svenska Pitbulls. - Något som aldrig har eller kommer att existera. Rena fantasier m.a.o.
Tyvärr finns det risk för att godtrogna valpköpare och pitbullspekulanter blir lurade genom de annonser som “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” ständigt lägger ut på annonssidor. Pitbull.se har studerat ett antal pitbullannonser från “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” och kan bara konstatera att det handlar om vilseledande marknadsföring med påhittad information.
American Pit Bull Terrier kan ej registreras i Sverige -oavsett vad “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” vill göra gällande. En renrasig pitbull kan endast stambokföras och registreras genom seriösa och betrodda kennelorganisationer. Ett registreringsbevis utfärdat av “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” har inget som helst värde eller trovärdighet. Något som en valpköpare tyvärr kommer att upptäcka när det är för sent.
Vi har tidigare haft stora problem med blandrasuppfödare som har sålt papperslösa hundar under förespegling att de är renrasiga pitbulls. Men det som “Sveriges Pitbull Kennel Klubb” gör är värre. De ger sken av att vara ett svenskt pitbullregister med en mängd medlemmar, när de i själva verket består av ett fåtal vilsna själar och blandrasuppfödare som inte skyr några medel för att prångla ut hundar.


 www.pitbull.se

Bli inte lurad

APBT för 3000 Kronor?
Man får oftast vad man betalar för. Det gäller även i hundvärlden. En American Pit Bull Terrier som säljs för 2-3000 kronor via en lapp på anslagstavlan i närlivsbutiken är antagligen ingen renrasig APBT och saknar säkerligen stamtavla, är oregistrerad, och uppfödd av någon lokal förmåga som har parat sin hund för att tjäna lite extrapengar. Det behöver inte vara något fel på valparna eller uppfödaren, men var inte naiv och tro att du har köpt en renrasig American Pit Bull Terrier billigt. En renrasig APBT kostar normalt ca. 7-15000 kronor beroende på ursprung o.s.v. Det är absolut inget fel i att köpa en APBT-blandras bara man är medveten om att det är en blandras. En blandras kan fungera precis lika bra som sällskapshund, men bli som sagt inte lurad att det är en renrasig American Pit Bull Terrier som du har köpt.

Hur vet man att en APBT är renrasig?
Riktiga stamtavlor (inga handskrivna papperslappar) ska finnas för båda föräldrarna och båda föräldrarna ska vara registrerade och ha certifikat som styrker detta hos UKC The United Kennel Club, ADBA The American Dog Breeders Association eller BFKC Bona Fide Kennel Club. De två sistnämnda organisationerna (ADBA, BFKC) är att föredra eftersom UKC ej gör någon skillnad på American Staffordshire Terrier och American Pit Bull Terrier och registrerar blandningar av dessa som renrasig American Pit Bull Terrier. Om registreringsbevis i dessa organisationer saknas? Ja, då är det upp till dig om du känner att du kan och vill lita på vad uppfödaren säger. Förväxla inte Jordbruksverkets registreringspapper med registrering i dessa organisationer. Registreringen hos Jordbruksverket har ingenting med renrasighet att göra, det är bara ett bevis på att du äger och ansvarar för hunden.

Var hittar jag en seriösa APBT-uppfödare?
Oftast inte på annonssidor. Det är där som hundskojarna vi varnar för vanligen håller till. Svenska pitbulluppfödare är ett skyggt och litet släkte av olika orsaker. De vill helst hålla rasen så liten som möjligt i Sverige och deras värsta farhåga är att sälja till någon “tokfrans” som ställer till med nya pitbull-rubriker. Därför säljer de inte hundar till vem som helst. Att köpa en renrasig APBT i Sverige är en lång och tålamodsprövande process. Det handlar både om att visa vem man är som person samt att knyta de rätta kontakterna. Att få vänta ett år eller två för att få köpa en fin APBT är inte speciellt ovanligt. Om du har bråttom, och inte har de rätta kontakterna så går det faktiskt snabbare att importera en hund från USA. (Men då pratar vi om helt andra kostnader också.) Att engagera sig i rasen och i olika aktiviteter är en bra början. Bli först och främst medlem i Svenska Pitbullterrierföreningen, på så sätt kan du komma i kontakt med andra APBT-ägare som med tiden kan rekommendera dig till rätt uppfödare.

Vilka krav kan jag ställa på en APBT-uppfödare?
Valparna ska vara id-märkta (med chip eller med örontatuering), vaccinerade, avmaskade och veterinärbesiktigade med besiktningsintyg innan de levereras. Saknas något av detta? -Spring därifrån! Inga valpar ska levereras före åtta veckors ålder, det finns inga undantag eller skäl till att leverera dom tidigare. Valpen behöver så väl den tiden tillsammans med sin mamma och kullsyskon fram till åtta veckors ålder. Du bör också ha fått med dig en bunt papper från uppfödaren. Förutom de vanliga ägarhandlingarna bör du ha information om försäkring och en anmälningsblankett för ägarregistrering hos Jordbruksverket om inte detta redan är ifyllt och ivägskickat av uppfödaren. Givetvis ska du också ha med dig alla adressuppgifter till uppfödaren så att ni också kan hålla kontakten efter valpköpet. Övriga saker som sätter “guldstjärna” på uppfödaren är om han skickar med lite foder som valpen är van vid och en gammal trasa som har legat inne hos valparna en tid så att valpen kan känna lukten av sina syskon och sin mamma de första skrämmande dygnen i sitt nya hem. Det är också bra om uppfödaren har haft valparna utomhus någon gång, det underlättar de första utomhuspromenaderna när ni kommer hem.

Uppfödaren skulle skicka registreringspapper senare…
Om du inte får se registreringspapper på din hunds föräldrar vid ditt besök hos uppfödaren så är det hög tid att höja ett ögonbryn eller två. En vanlig ursäkt brukar vara att papper är inskickade men att registreringsbeviset inte har kommit ännu. Visst kan det vara så i något fall, men oftast är det bara en rökridå för att snabbt kunna sälja ännu en “renrasig” APBT. Om du accepterar detta, bli inte förvånad när dessa papper aldrig kommer och uppfödaren kommer med nya ursäkter och förklaringar. Tänk på att hundskojare är väldigt duktiga på att vara trovärdiga, precis som alla andra bedragare.

Jag får inte tag i uppfödaren längre.
Kanske det vanligaste problemet när man köper valp av hundskojare. Allt verkar jättebra, uppfödaren verkar engagerad och kunnig. Han berättar gärna och ofta för dig hur erfaren och seriös han är och att alla registreringspapper, stamtavlor och så vidare kommer att skickas till dig så snart han får dom från USA. Eller också får du en påhittad stamtavla och instruktioner om hur enkelt du själv registrerar valpen när du kommer hem. Efter ett tag när du fortfarande inte har fått några papper eller något i din stamtavla inte verkar stämma så bestämmer du dig för att ringa till din uppfödare. Surprise! Hans mobiltelefonnummer är avstängt och kanske var det inte ens hans bostad som du var och hälsade på i… Om du mot all förmodan skulle lyckas spåra upp honom, så kommer du bara att få nya förklaringar och ursäkter. Det finns egentligen bara ett sätt att gardera sig mot sådant. Köp bara av en välkänd uppfödare som andra apbt- ägare har rekommenderat.

Jugoslavisk import av APBT.
Ibland hävdar hundskojare att någon av föräldrarna är Jugoslavisk import eller att han har valpar till salu som är importerade från före detta Jugoslavien eller något annat land. Oftast rör det sig då om insmugglade hundar. Be att få se införseldokumenten från Tullverket så ska du få se hur omständigt och svårt allt plötsligt blir. Insmugglade hundar ska man inte befatta sig med över huvud taget. Det är inte helt ovanligt att de bär på sjukdomar, men framför allt så finns det oftast ingenting annat än handskrivna papperslappar som ska föreställa stamtavla till dessa hundar. En sådan “stamtavla” har inget som helst värde eller trovärdighet, då kan man lika gärna skriva en alldeles egen och påhittad stamtavla själv. *Vi har tagit Jugoslaviska “importer” som exempel här eftersom det är vanligast med insmugglade “APBT:s” från Jugoslavien / Balkan just nu. Det förekommer givetvis insmugglade hundar från andra länder också.

Exempel på allvarliga sjukdomar som kan förekomma hos insmugglade APBT:s:

Dvärgbandmask
Det finns två sorters dvärgbandmask. Båda kan infektera hundar och katter, som i sin tur kan föra smittan vidare via maskägg i avföringen.En hund som är smittad med dvärgbandmask visar inga symptom, men kan smitta en människa. Dvärgbandmasken söker sig till människans lever, stora blåsor bildas och dessa spricker. Att bli smittad av dvärgbandmask är livshotande för en människa.

Rabies
Rabies, även vattuskräck, är en allvarlig virussjukdom som överförs via saliv vid djurbett. Om din hund drabbats av rabies är några av symptomen humörsvängningar, förändrat beteende, aggressivitet, svårigheter att svälja, samt att hunden tuggar fradga.Om en människa smittas av rabies från en hund blir följden hjärninflammation och mentala störningar, bland annat raseriutbrott. Förlamningar, kramptillstånd och svårigheter att svälja är vanliga symtom. Personen dör inom två veckor.

Babesia Canis
Babesia canis är en blodparasit som vanligen sprids av den bruna hundfästingen. Parasiten angriper de röda blodkropparna och förökar sig i dem tills blodkroppen sprängs sönder.Vissa hundar kan vara smittade men inte utveckla sjukdomen. Vaccin finns men den smittade hunden är ständigt och permanent en smittobärare. Utan behandling dör hunden snabbt på grund av att inre organ förstörs.
« Senast ändrad: Juni 11, 2008, 02:21:39 av Morfar »