onsdag 4 november 2009

"Kamphundsraserna"

När det kommer till ”attacker” som begås av hundar nämns allt som oftast ordet ”kamphund” i sammanhanget i media och på löpsedlarna associeras genast främst med rasen "Pitbull terriern!. Trotts det att (APBT) Pitbullterrier aldrig någonsin varit inblandad i någon av dessa omtalade incidenter.


Den statistik som finns från USA vad gäller antalet "Pitbull" Terriers som bitit ihjäl människor är inte tillförlitlig då den varierar sig så pass mycket från undersökning till undersökning. Jag har börjat titta på ett par stycken och dom skiljer sig enormt mycket i siffror. Sen är det media... som har tagit fram sifforna och då förstår ni själva ni som kan tänka självständigt hur seriöst det är. I Sverige finns ingen statistik, men anmälningsbenägenheten är så klart mycket större mot en hund av de sk. "Kamphundsraserna". Om en sådan hund hoppar upp för att hälsa på någon rings polisen, men om samma person blir bitem av grannens pudel eller golden retriver tex. så var det bara "otur" eller "hunden var på dåligt humör" eller vad som helst.

Det som talar emot det som sägs är att de sk. Kamphundsraserna inte har någon agressivitet mot människor pga det avlades bort just pga att det bedrevs kamp mot andra hundar med dom. En hund som var agressiv mot människor sköts oftast direkt och avlades inte på! Därför är de också bland dom stabilaste hundar alltid i topp i mentaltester. Läs: Myter & Sanningar

Blandar någon däremot en hund med kamp i botten som våra hundar med en Rottweiler så får man en extremt människofarlig hund om den har fel ägare. Och märk väl, detta är ingen Pitbull, utan kunde lika gärna kallats Rottweiler.

Men importerar man en riktig American Pitbull Terrier med bra linjer från USA då får man en väldigt fin hund. Eller köper man en Amstaff eller Staffordshire Bullterrier här från en bra kennel så är det precis samma sak. Det hela är väldigt enkelt. Dom som en gång fått förmånen att träffa en sådan hund ändrar snabbt uppfattning om personen i fråga varit dum nog att tro på löpsedelsjournalistiken.


[ Sign Guestbook ]



söndag 1 november 2009

Var kritisk mot medias rapportering om ”kamphundar”

I media har länge ordet ”kamphund” varit laddat med rädsla, faror, fördomar, oansvariga hundägare och attacker.
Men är detta verkligen hela sanningen?

Som allmänhet har vi rätt att vara, och bör vara, kritiska mot medias rapportering.

När det kommer till ”attacker” som begås av hundar nämns allt som oftast ordet ”kamphund” i sammanhanget, utan att det för den sakens skull faktiskt har rört sig om en renrasig hund av enligt Svenska kennelklubben definierad kamphunds­bakgrund.

Hundkamp är sedan länge och bör vara förbjudet enligt lag. I flertalet av de fall som går att hitta i media har det senare kommit fram att hunden som begått ”attacken” varit av okänd härkomst eller av blandras.

Inte sällan har hunden i fråga ofta även vanskötts på ett eller annat sätt.

Ofta tar även media den drabbades eller ett ögonvittnes syn på saken och skriver in i artikeln. Nämner denna person att det var en ”kamphund”, ja, då var det en kamphund.

Men hundar av ”kamphundstyp” ses idag på ett flertal ställen som aktiva inom hundsporten. De finns både i brukset, i lydnaden och på utställningar.

Ingen hund i sig är helt ofarlig. En hund präglas dels av miljön den växer upp i, dels av generna den bär med sig.

De seriösa människor (vilka de flesta är) som skaffar denna typ av hund vet precis vilken hund de skaffat och agerar därefter.

Det är människor som vet vad de har i kopplet, och deras hundar läser ni inte om i tidningen.

Så döm inte ut hundarna!

Läs istället på den fakta som finns kring dem, prata med företrädare för raserna, träffa hundägarna och bilda dig sedan din egen upp­fattning.


Anki Klang
ägare av Staffordshire bullterrier
även kallade Nanny Dogs


Insändare publicerad av www.vlt.se den 21 augusti 2009

söndag 25 oktober 2009

Kenlal - ny hund på stallet

Kenlal är en treårig staffblandning som kom till Hundstallet på grund av dödsfall i familjen.


Han är mycket social och trevlig mot alla. En riktig kelgris. Kenlal fungerar bra ihop med andra hundar men eftersom han inte är kastrerad kan det hända att han reagerar på en annan dominant hane. Han är lite överviktig men det promenerar han glädeligen bort. Ligga i soffan och kela står också högt på hans lista.

Kenlal bor gärna i ett hem där det finns mycket tid för honom. Han har inte bott i en barnfamilj och vi ser därför helst att han inte flyttar till en.

Vikt: 34 kg
Höjd: 55 cm


www.hundstallet.se

Om American Pitbull Terrier, Amstaff och så kallade “kamphundar”

När man läser i media och då främst i kvällspressen står det alltid “kamphund”. Gemene man associerar då genast detta med rasen “Pitbull”.

Om sanningen ska fram så har dock inte en enda renrasig American Pitbull Terrier (APBT) varit inblandad i någon av dessa omtalade incidenter.

En APBT (American Pitbull Terrier) är en hund som är registrerad i antingen United Kennel Club (UKC), American Dog Breeders Association (ADBA) eller någon av de mindre organisationerna som t.ex. Bona Fide Kennel Club (BFKC).

Bakom medias rubriker

De hundar som benämnts “kamphundar” av media, har till nästan 50% varit korsningar av raserna Rottweiler och Pitbull. De resterande 50% har varit “pitbull-liknande” hundar, som dock inte har mer gemensamt med ursprungshunden än utseendet, dvs mellanstor och muskulös.

Hundägarna har uteslutande varit ungdomar under 20 år, 40% av ägarna har t.o.m. varit under 17 år. Gemensamt för dessa hundägare är att de skaffat en hund för utseendets skull och inte för dess egenskaper.

De har skaffat en brukshund och hållit den som sällskapshund och inte haft något intresse av att aktivera hunden på ett brukligt sätt. Istället har ägarna “laborerat” med hunden vilket leder till att ägarna i slutändan har en hund med de egenskaper de ej har klarat av att hantera.


www.amstaff.se

Weight Pulling

Introduktion

Weight Pulling har blivit en utbredd aktivitet bland pitbull-ägare världen över som vill testa sin hunds styrka på ett relativt enkelt och organiserat sätt. Dock kanske hundarna inte är så bra som deras ägare vill att de skall vara, vilket troligtvis beror på att de inte har fått lära sig den rätta tekniken för att få mest kraft i ett drag. De flesta klarar nämligen av att dra, men både ägare och hund måste lära sig rätt teknik för att lyckas fullt ut.

Vi måste komma ihåg att Pitbullterriern inte var avsedd för denna aktivitet från början, men med det sagt finn det troligtvis ingen annan ras i världen som kan dra lika tunga vikter som dessa hundar gör i proportion till deras egen vikt. Det finns hundar som har dragit 172 gånger deras egen kroppsvikt! Dock har regeln ett undantag: skygga hundar. De är oftast ointresserade av att dra och blir besvärade när de hejas på.

Rätt metod

Vad är rätt metod? Börja med att träna hunden med rätt metod först. Titta på hundens kroppsbyggnad. Är den kompakt eller lite mer högbent? En kompakt hund har lättare att dra från ett läge som är lägre än dess bakben medan en högre hund måste improvisera lite. Ett exempel på en vinnande stil är en hanhund som drar på kommando och gungar framåt som ett fartyg som går genom vågorna. Ingen lärde hunden det utan han kom på det själv och hade stor framgång med denna stil.

Vissa använder en kedja som fästs i selen för att bara träna deras hundar att ha någonting att dra runt. Man kan starta med ett lätt däck och sedan lägga till ett ytterligare eller byta mot ett större. Dra aldrig mer än 10 minuter om dagen! Gå ordentligt med hunden också för att låta den sträcka ut musklerna, och använd även stretching och massage för att hjälpa till med återhämtningen efter passen och undvika skador. Men motionera inte hunden för mycket på weight pullingdagen, utan spara uthållighetsträningen till en annan dag. Om hunden inte återhämtat sig från förra passet eller är stel, låt den vila. Börja långsamt och försiktigt och förvänta dig inte för mycket av hunden från start.

Bäst resultat

Hunden måste hålla huvudet lågt när den drar för att få bäst fäste med framtassarna och inte bara trycka på med bakbenen.

Grunderna för att kunna tävla i Weight Pulling:

  1. Skaffa en dragsele som är skräddarsydd åt din hund. Om selen är för stor kommer den hindra din hund från att dra effektivt. Försäkra dig om att den inte är för stor bak eftersom det händer att hundar blir diskvalificerade för att ett bakben hamnar fel i selen när den drar.
  2. När du börjar, låt hunden gå runt med selen på sig utan viktbelastning för att vänja sig vid att ha den på.
  3. När du är säker på att hunden vant sig vid selen kan du fästa något i den. En lätt kedja eller ett däck till exempel. Om inte hunden kan dra det, ersätt det med något lättare. I det här stadiet gäller det att bygga upp hundens självförtroende.
  4. Skall man använda lockbete eller inte? För att få ut det sista lilla extra ur hunden kan man använda lockbete vid de tyngre vikterna, men undvik det i början. Lockbete hjälper dem också att lära sig att hålla huvudet lågt när de drar för att få mer kraft. Dock måste alltid hunden dra av egen vilja och man skall aldrig på något sätt försöka tvinga eller skrämma den.
  5. Välj ett kommando och använd det varje gång du vill att hunden skall börja dra. Det kan även vara en vissling eller liknande. Om du använder lockbete, undvik följande: allt som liknar människor, dockor osv. Det är dålig stil och det gynnar inte rasens rykte direkt! Använd inga djur, det leder till diskvalifikation i tävlingar och är högst osmakligt. Var inte aggressiv mot andra människor eller uppmuntra dem att uppträda aggressivt mot dig för att få hunden att dra. Skaffa en lämplig hundleksak som den gillar istället.
  6. Man måste alltid ha kontroll. Bli aldrig arg på hunden, och då menar vi aldrig. Var glad åt det du och din hund har åstadkommit efter ett träningspass eller efter en tävling! Ge hunden mycket lek och beröm!
Texten är fritt översatt av Thomas Ekstrand på uppdrag av SPF, hela texten kan ses här: http://maverickskennel.homestead.com/files/Weightpulling.htm

Svenska Pitbull terrier föreningen: www.pitbull.nu

Efterlysning Amstaff tik



Vart finns Diva / Rizzla eller vad hon numera kan kallas. Jag äger denna tik !
Hon är brun med svart runt ögonen, ganska liten. Hon har vitt på baktassarnas tår och en särskild teckning på bröstkorgen. Se bild för teckningen.

Hon blev lämnad till Lund på foderavtal men lämnades utan min vetskap därifrån till kristianstad i mitten av september och nu säger sig personen i Kristianstad ej ha kvar henne eller vill överlämna henne. Senaste jag såg om tiken var en annons på blocket där hon stod på 5000:- för att sedan sänkas till 3500:-.

Hon måste hittas så hon slutar åka runt och får komma hem igen !! Hon sägs vara 12 månader (jag har dock hennes exakta ålder)

Tiken är väldigt tuggig av sig och tuggar sönder saker när hon är ensam, hon är snäll annars och går bra ihop med barn. Hon drar mycket när man är ute och går med henne. Hon gäspar och gör ett tjutande ljud samtidigt. Hon ligger gärna på magen med benen rakt utsträckta bakom sig. Hon är väldigt matglad och äter sin mat fruktansvärt fort.
Eftersom hon biter sönder saker så fort hon lämnas ensam, bör någon känna igen detta sätt och förstå att det kan vara min hund.

Hjälp mig få ett stopp på detta, polisen är inkopplad i detta.

Har någon tips på vart hon finns så maila mig! Eller ring polisen med tips.

Linda: #

torsdag 22 oktober 2009

Kamphundar - namninsamling

Nu har vi fått nog och startat ett kampanj som heter "Kamphundar" Vi som har startat detta har själva hundar som kallas för "Kamphundar" men kamphundar är ingen speciell ras för till och med en pudel kan vara en kamphund om man så tränar den!
Dom vill nu förbjuda dessa underbara raser som media kallar för "Kamphundar" på grund att dom anses som vapen. De som borde förbjudas är idiotiska ägare som har dom här hundarna och missköter dom.

Håller du med så skriv på och hjälp oss att få folk att förstå att det är inte hundarnas fel och att dom är helt underbara varelser som inte födds aggresiva!Sprid listan vidare och hjälp oss vinna över politiker som tror dom kan allt om dessa raser!

Skriv under

Följ länken ovan för att komma till namninsamlingen och ge ditt bidrag för dessa fantastiska hundar.

Svenska Hundskojare

Känner du till någon som säljer blandrasvalpar som renrasiga eller som lurar folk på något annat sätt?

På pitbullforum.se kan du varna andra och samtidigt försvåra hundskojarnas verksamhet på nätet.

Inga personnamn, telefonnummer eller annan information som utpekar personens identitet får nämnas enligt PUL, däremot går det bra att sätta in en länk till sidan eller annonsen tillsammans med din nyanserade och sakliga information.


Länk till pitbullforum.se


lördag 9 maj 2009

Hundsmugglingen till Sverige ökar

Tullverket går tillsammans med Jordbruksverket ut och varnar hundköpare för riskerna med att köpa insmugglade hundvalpar. Tullen gör allt fler beslag av illegalt insmugglade hundar och man vänder sig nu till de större invandrarföreningarna för att försöka få stopp på verksamheten som hotar både djur och människor.

Nu uppmanar Tullverket och Jordbruksverket personer som funderar på att köpa hund att vara noggranna med att kontrollera hundarnas ursprung samt att de har rätt dokumentation. På Jordbruksverkets hemsida finns flera tips på hur man kan försäkra sig om att det inte är en insmugglad hund man köper. Bland annat bör man begära att få träffa modertiken i hemmet istället för att köpa hunden på exempelvis en parkeringsplats, man bör också begära att få en korrekt köpehandling med säljarens adressuppgifter. Dessutom bör man begära ett veterinärsintyg som är max sju dagar gammalt. Är det en rashund ska den ha stamtavla.

Problemet med att köpa en insmugglad hund är inte att man blåser staten på en skatteslant utan att hunden kan föra med sig sjukdomar som kan drabba både den insmugglade hunden, andra hundar och även andra djur och människor. Smugglingen i sig innebär ofta lång tid i instängdhet, för tidigt separation från modern och tuffa transporter vilket kan göra hunden psykiskt instabil. Ofta är de inte heller vaccinerade eller avmaskade.


Har man ännu mer otur kan den söta hundvalpen som man köper via annonsen bära på rabiesvirus och dvärgbandmask.


måndag 4 maj 2009

Valpar utannonseras:

Pga en inte allt för planerad parning utan snarare ouppmärksamhet över vad som visade sig vara allt annat än nöjesjukande dom fyrbenta mellan. Så den 24e Mars föddes en liten..hmm..paus...NOT! rätt saftig sådan kull med valpar varav 10st annonseras ut och är leveransklara 27e maj, 6 tikar och 4 hanar. Då är dom vet: bes, reg, avmaskade och vaccinerade. Valparna är alla bruntigrerade med vita fläckar.



Mamman(75%Amstaff/dogoargentino) och Pappan (Amstaff) finns att träffa om så önskas. Vid leverans medföljer även en filt med doft från mamman och påse med foder samt leksak.

Säljer valparna till dig som är en ansvarsfull hundmäniska och som kan ge en hund ett aktivt och innehållsrikt liv, Ser du en hund som ev statussymbol osv
besvära dig då inte att ringa eller skriva.

Handpenning: 1000:-/st återfås ej vid ånger. Resterande 4000:- betalas vid leverans.
Pris: 5000:-/st. Intresserad? skriv
till mypitbull@sverige.nu och berätta om dig själv och vad du har att erbjuda.

fredag 10 april 2009

Valpar och valpar

Natten den 24e mars födde min lilla tik ut hela 12st små livliga valpar, 50/50, 6 tikar och 6 hanar om ingen felbedömning gjorts. Valpningen gick helt perfekt trots det att det är hennes första kull hade hon instinkterna helt rätt och skötte det mesta själv. Inga komplikationer.

Valparna är idag ca 14dagar och har nu i dagarna öppnat ögonen och är snart också på benen.


(cote)
Att nämnas kan också att idag så fyllde också dessa små knottar 8 veckor och är klara för att komma till sina nya hem. Länkar till annonsen här.







söndag 22 mars 2009

Valpfoder = kortare liv

Hundintresset ökar i Sverige och under 2007 registrerades 61 820 hundar hos Svenska Kennelklubben, en 30 procentig ökning under en tioårsperiod. Populärast är schäfer, golden retriever och labradoren, tre större hundar med särskilda behov.

Det är naturligt att en liten hundras inte ska ha samma sorts valpfoder som en gedigen Grand Danois-valp. Mer oväntat är kanske att de stora hundraserna kan skadas mer av fel mat än de små hundsorterna.

Valpar av de större hundraserna växer fort och har helt andra näringsbehov än de små hundraserna. Får valpen för mycket mat kan de växa allt för snabbt och då kan det uppstå hälsoproblem, säger veterinär och foderexpert William Bredal, idag verksam åt producenten Eukanuba.

Det är hundar som väger över 25 kilo som vuxna som är särskilt känsla för fel kost som valpar. Blir valpen för rultig under sin första tid kan det få genomslag på hälsan senare i livet och påverka hur länge hunden lever. Och de negativa effekterna kan komma tidigt.


– Redan när hunden är ett år gammal kan de första problemen uppstå. Det vanligaste är att de får störningar på lederna, både höfterna och böjlederna belastas. – Många hundraser har ärftlig disposition för skelettsjukdomar och de sjukdomarna kan utlösas av felaktig kost, säger veterinär Bredal.


Övervikt i valpstadiet kan leda till sjukdomar senare i livet som sockersjuka, andningsbesvär, samt hjärt- och kärlsjukdomar. Precis som hos människan är det sjukdomar som försämras livskvalitén och kan förkorta livet.



fredag 6 mars 2009

Valp Nytt

Att Cira är dräktig går nu inte att undgå, hon är nu i 5-6e veckan och rund som en boll och äter och dricker i kopiösa mängder och blir nästan lite för bortskämd med det goda;) Nu är det bara några veckor kvar innan valparna väntas komma, jag har väl förberett det mesta när det gäller själva förlossningen men ett par saker kvarstår att köpas in såsom en (Peang) en slags tång som man nyper navelsträngen med efter man klippt så inte stumpen åker in igen, samt kalktabletter, sköljblås, och en våg och lite diverse småsaker som också hittas på apoteket, så ska allt va klart för en förlossning:) Så denna helg blir bara ägna åt Cira och själva valpankomsten inget ska glömmas eller senareläggas...städa och göra en hundkoj osv så allt är klart...Så får jag 5000tusen för parningen med Terro också mycket lägligt till att bekosta valpsprutor osv:).

söndag 15 februari 2009

Sex stycken valpar välkomnas till världen, 2st tikar och resten hanar. Detta blir nu "Gubben,s" andra kull med valpar, på bilden är dom inte mer än två dagar gamla dom föddes mao i fredags den 13e februari och är fullt friska och krya med en fantastisk täckning...

Den som är helvit och en vit med ljusbruna fläckar är tikar, de andra fyra hanar...

söndag 8 februari 2009

''Lös hund angrep skolbarn''

''Tre elever vid Nygårdsskolan angreps på fredagseftermiddagen av en hund. En flicka i sexårsåldern höll på att strypas då hunden slet tag i hennes huvudsjal.'' http://www.corren.se/archive/2009/2/6/k3dbrkqwai9azlw.xml

När man läser artikeln bakom ovan angivna länk slår det än om hur vinklad och fiktiv den är och trots det att den publicerades nästan en halv dag efter händelsen består informationen om själva "attacken" endast av förvridna spekulationer och teorier helt utan verklighetsförankning...Fler försök att dementera artikeln har gjorts utan framgång dels genom Telefonsamtal med undertäcknad författarinnan Annica Rehn men gav inget annat än upphov till att starkt misstänka hur det är ställt på redaktionen.

Till ämnet...
Jag kan ju inleda sak med att nämna att det var två som sprang lösa, den ena en Amstaff med Huddini egenskaper som genom stark könsdrift fick upp altandörren varefter destinationsinriktat tog sig till en hund av motsatt kön som nyss varit i höglöp ett par gårdar bort och ej har med händelsen eller dessa ev. skador att göra. Den andra ''boven'' i dramat en Irlänsk Staffordshire bullterrier på knappa 10kg med valplynne inte heller den en kamphund utan en rar sällskapshund och inte angrep nåt barn i den bemärkelsen media beskriver.

Att en debatt om "kamphundar" följs av en sådan artikel är inte svårt fatta. men som expertisen säger så kan i stort sätt alla hundar tränas till kamp. idiotin sitter i andra änden kopplet. pitbull, bullterrier, amstaff, och alla andra renrasiga eller blandade jyckar som felaktigt och utan grund uthängs som dom farligaste hundarna. om man hänvisar till experter, åter, så är dom farligaste hundarna inte vad de flesta kallar för kamphundar.

Till att börja med heter det inte kamphund om du inte kampar med din hund, de raser ni tänker på har ett rasnamn och det borde ni lära er i stället för att döma ut så många hundraser.

Detta är ju för tragiskt. Hur ska man förhindra reportrar/fotografer att ständigt skrivafelaktigheter och jaga "olycksplatser" som gamar i jakt på bra bilder?...Lata pms kärringar till journalister som skriver ut sina fördomar och fabricerat dravel, (allt för att sälja lösnummer) Istället för att göra efterforskningar för att ge sina läsare och betalande premunanter en sanningsenlig information som enligt mig skall förväntas av en sk "opartisk" media! Men som självständigt tänkande människa med alltid ett kritiskt öga vet man ju att så inte är fallet.

Staffordshire Bull Terriern- The Nanny Dog

Staffordshire bullterriern har sina rötter i Black Country som ursprungligen är ett specifikt kolgruveområde, men numera ett samlingsnamn för de väldiga gruv- och industriområdena i och runt Birmingham, Staffordshire och Midlands. Dessa områden var oerhört tätbefolkade och barnrika och i sådana miljöer var det förstås ett krav att hundarna var absolut pålitliga och då inte minst mot barn.

Historia:

Historiskt sett kommer Staffordshie Bullterriern från gruv- och industriområdena i och runt Birmingham, Staffordshire och Midlands. Eftersom områdena var mycket tätbefolkade och barnrika i dessa arbetarmiljöer, avlades dessa hundar redan från början för att vara absolut pålitliga, både mot vuxna och barn.
I sitt hemland godkändes rasen inte förrän 1935, men inofficiellt är den mycket äldre. Staffordshire Bullterriern härstammar från olika kamphundsraser, då man ville ha en stark och envis hund som samtidigt var smidig. Sedan hundkamperna förbjöds har aveln framgångsrikt inriktats på att dämpa kamplusten, utan att förlora styrkan, modet och intelligensen. Våra staffar idag är resultatet av denna medvetna avelsstategi.
Av tillfällighet snarare än medvetet, utvecklades kvaliteter hos rasen som gjorde dem underbara som familjehundar. Den viktigaste av dessa är rasens ovanliga tillgivenhet för människor. En andra kvalitet är att den har en väldigt stor önskan att vara sin ägare till lags.
Rasen sägs generellt vara mycket frisk och är lättskött.


STAFFEN I SVERIGE*

Man kan lätt tro att en hund med denna bakgrund skulle vara tuff och hård,och olämplig som familjehund.
Så är inte fallet, snarare tvärtom.
De gamla kamphundarna var kända för sitt lugna och trevliga humör.- de sparade humöret och stridslusten till kampen.
Utanför ringen var de lugna och lät sig sällan provoceras.


Den moderna staffen har kvar detta: Den trivs med många människor omkring sig, älskar folk i allmänhet och särskilt då barn.
Den är en av de få raser som har inskrivet i standarden att den ska vara barnvänlig och i hemlandet har den smeknamnet .”The Nanny Dog”


Ras Fakta:
Detta är en ras som lämpar sig väl för olika aktiviteter; utställning, agility, lydnad,sällskap mm.

Rasen är känd för sin vänlighet mot människor i allmänhet och barn i synnerhet,
men det finns ändå vissa saker man bör tänka på då man samtidigt har barn och hund.


KC 1988 FCI 76b SVENSKA KENNELKLUBBEN 1991-06-14 e. ä.